SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRISTELIG dris3telig2, adj.; adv. se DRISTELIGA.
Etymologi
[till DRISTELIGA]
(bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning)
1) = DRISTIG 1. Den vandrarn skyndar, dristelig, / Bland grus och spillror fram sin stig. Atterbom Lyr. 1: 148 (1815; kanske adv.). Den yngste Sturen förde svenska folket till den dristeliga gerningen att fälla Gustaf Trolle. Svedelius i SAH 41: 254 (1866).
2) = DRISTIG 2. Du talar ett dristeligt tal. Carlén Skuggsp. 1: 218 (1861, 1865).
Spoiler title
Spoiler content