DRITTEL drit4el, r. l. m.; best. -n; pl. drittlar ((†) -tler MStenbock).
Etymologi
[jfr d. drittel; af t. drittel, tredjedel, af dritte, tredje, o. teil, del]
1) (förr) mynt (i Tyskl. m. fl. länder) utgörande tredjedelen af en thaler. 16666 2/3 rikdl. polska penngar i dritler eller 50000 gyll(en). MStenbock(1703) i KKD 12: 189. 2RARP 5: 651(1727).
2) [af d. drittel, eg.: tredjedelen af en ”tønde” (tunna)] tunnformigt laggkärl (vanl. rymmande omkr. 50 kilogram) hvari (för export afsedt) smör förpackas; dylikt kärl med däri förpackadt smör; så mycket smör som rymmes i ett dylikt kärl. LAHT 1882, s. 273. Drittlar utgöras af små, buktiga tunnor af bok, sammanhållna af 4 par pilband. LB 3: 412(1903). — jfr SMÖR-DRITTEL.
Ssgr (till 2): DRITTEL-STAF. särsk. koll. i sg. om till drittlar använda stäfver. Drittelstaf prima 76 m.m. bred, secunda 60 m.m. TLandtm. 1893, Annonsbl. nr 7, s. 4. —
-VÅG. för vägning af smör i drittlar särsk. konstruerad våg. LB 3: 724(1907).
