SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DROSKA dros3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(drotska DA 1824, nr 55, s. 5. droschka (den fortfarande i Finl. brukliga formen) MagKonst 1826, s. 39, BoupptVäxiö 1869)
Etymologi
[jfr t. droschke; af ry. drožki, pl., diminutivum af drogi, vagnsunderrede, kärra, pl. till droga, långbom på vagn; möjl. besläktadt med DRAGA]
1) urspr. lätt, fyrhjuligt öppet åkdon; numera om låg, täckt l. halftäckt hyrvagn. Vi få ta en droska till stationen. (Vi reste) på droskor (från Viborg) till Mont Répos, som är första gången, jag färdades på detta åkdon. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 98. Mot slutet af 1830-talet, då droskorna, målade i ljusblå färg, började användas. Lundin StockhMinn. 1: 54 (1904). Åka droska. Cederschiöld Manh. 120 (1916). — jfr AUTOMOBIL-, HÄST-, PLAN-, ÅKAR-DROSKA m. fl.
2) (af arbetare använd benämning på) damejeanneställning l. inrättning att bära damejeanner i.
Ssgr: DROSK-AUTOMOBIL. PT 1907, nr 282 A, s. 2.
-HÄST.
-KUSK.
-STATION. Låt oss gå till en droskstation, t. ex. Brunkebärg, den största i Stockholm. Där stå 30 droskor hvarje morgon färdiga att betjäna allmänheten. Lundin NSthm 112 (1887).
Spoiler title
Spoiler content