åka | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2021

ÅKA å3ka2, v. -er, -te, -t, -t, äv. (numera bl. i sup., vard.) -er, ok, åkit, åken (pr. ind. sg. -ar (1751); -er VarRerV 43 (1538) osv. — pr. sg. pass. -es (1775) osv.; -s osv. — ipf. sg. l. sg./pl. -ade (c. 1757), (1793); ok (oo-, -ck) (1608), (1764; uppl. 1998); -te (c. 1678) osv. — sup. -at (c. 1690; i rim), (c. 1730); -et (-tt) (1638), (1670); -it (1616) osv.; -t Schönberg Bref 1: XXIX (1795) osv. — p. pf. -en (c. 1710), Törneros (SVS) 1: 176 (1824); -t (1832) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr ÅK, sbst.

Ordformer

(aak- i ssgr o. avledn. 1524 (: aakarene)–1553 (: aakoredhe). ak- i ssgr o. avledn. 1546 (: akeffor(e))–1635 (: akerlön). ok- 1549 (: Oke redskap)–1554 (: Okare lön), 1707. åck- (-ch-) 1540 (: Åckerslön)–1675 (: åckföret). åk- (åå-, -q-) 1536 osv.)

Etymologi

[fsv. aka; motsv. fd. ake (d. age), fvn. aka (nor. ake); till den rot som äv. föreligger i lat. agere, osk. acum, köra, gr. ἄγειν, tokhar. B āśäṃ; möjl. äv. besläktat med feng. acan (eng. ache), göra ont, med samma betydelsespecialisering som i LIDA, v.2, i förh. till v.1 — Jfr ACKJA, DEMAGOG, EPAKT, KORAG, SEJARE, sbst.1, STRATEG, SYNAGOGA, ÅKA, sbst., ÅKER, sbst.4, ÄCKA]

1) i fråga om förflyttning medelst (visst) färdmedel: fara l. färdas l. förflytta sig; särsk. dels (o. vanl.): (låta sig) transporteras, dels (i sht i fråga om motorfordon): köra (se KÖRA, v. 13); särsk. i sådana uttr. som åka i (fullt) språng (se SPRÅNG, sbst.1 II 1 f γ) l. i trav (se TRAV, sbst.2 1), förr äv. i ring (se RING, sbst.1 8 e β); äv. om färdmedel (se g); äv. med obj., särsk. betecknande dels färdmedel (se b, f slutet), dels väg (se d), äv. i sådana resultativa uttr. som åka skjortan av ngn, utklassa ngn gm överlägsen åkning. (1604). När the skolla resa en mijla eller halff mijla wäg så måste the altijdh sitia i en wagn och åka. (1666). Postiljonen, klädd i blått, åker från kuskbocken. (1842). Han hade tagit spårvagnen och åkt hem. (1925). I parken står 50 000 människor och ser hur en finländare i en bullrig liten bil håller på att åka skjortan av världseliten. Hon hade sminkat sig en smula .. innan hon satte sig i sin röda VW Passat för att åka till Rottne. (2009). — jfr AV-, BORT-, IN-, KAPP-, PROMENAD-, PROV-, SLUT-, SMYG-, SÖNDER-, TJUV-, UPP-ÅKA m. fl. o. LÄTT-ÅKANDE m. fl. samt BACK-, BIL-, CYKEL-, KÄLK-, PULKA-, SLÄD-, SNABB-, SNIGEL-, SPARK-, SVART-, TANDEM-ÅKNING m. fl. — särsk.

a) i förb. med prep.-uttr., särsk. inlett av i l. med l. på l. efter, med styrt led betecknande transportmedel l. dragdjur; förr särsk. i uttr. åka med hjul (se HJUL 1 c slutet) l. på kälke (se d. o. 2). Uehiculum .. (dvs.) thet som man åker med. VarRerV 43 (1538). Han kommer och fram som medh oxan åker. (1604). Twå måge åka å släda, eller kärra, med en häst. (Lag 1734). Jag skulle tro att jag är den enda präst i Finland som åker efter spann. (1959). Senare den dagen åkte Kristina i vagn på utflykt till Mouchy. (2006).

b) tr., med obj. betecknande färdmedel: färdas l. transporteras i l. med l. på; särsk. i uttr. åka kälke (se KÄLKE 2) l. skjuts (se SKJUTS 3 a α) l. svarttaxi (se SVART-TAXI); jfr f slutet, 3. Åka buss, båt, flyg, hiss, häst och vagn, rulltrappa. Man går inte till fots i landsvägsdammet och hettan, när man kan åka tåget. (1916). 15-åring åtalas – Åkte T-bana utan biljett. Han åkte taxi. (2003). — särsk. oeg., med obj. betecknande anläggning som erbjuder åktur med början o. slut på mer l. mindre samma ställe, särsk. åkattraktion. (På Mosebacke) skall du finna trefnad mången qväll / .. Der kan du gunga, åka karusell. Det ska kännas som att åka berg- och dalbana att se filmen. jfr KARUSELL-ÅKNING.

c) med innehållsobj. betecknande färd, särsk. i sådana uttr. som åka sin färde, bege sig av (jfr FÄRD 1 b), åka staffan(sskede) (se STAFFAN a α, δ α′, STAFFANS-SKEDE). Mången god dag hade förflutit sedan gårdens herrskap sista gången åkte sin färde från trappan. (1895).

d) med obj. l. adverbial betecknande väg l. led o. d. på vilken ngn färdas l. vägsträcka l. distans som ngn tillryggalägger vid färd; särsk. i sådana uttr. som åka backe, i fråga om kälkåkning o. d. (se BACKE, sbst.3 2 b; jfr f slutet); äv. i benämning på lek, i uttr. åka (stora rovor och) långt lin (se LIN 1 a); äv. med bestämning angivande sätt l. plats ngn färdas på. Åka bak, fram i bilen. (1773). Jag kastade mig upp i .. (spårvagnen) och åkte ringlinien rundt. (1898). För resten hade jag inte det minsta mot att åka andra klass, det är mycket roligare människor där. (1975). Har jag åkt 8 mil en söndag för att se dig (delta) .. är det bara seger som räknas! (2009). — jfr LÅNGLINS-ÅKNING.

e) utan särskild tanke på transportmedel l. färdväg; särsk. med framhävande av syfte l. mål, särsk. i sådana uttr. som dels åka på ngt, (ge sig av för att) delta i ngt (äv.: frekventera ngt), dels åka i fängelse, bli intagen på fångvårdsanstalt; om ngt sakligt äv. övergående i bet.: förpassas (ngnstans). Åka hem. Åka på uppdrag utomlands. (1907). Hon hade fått ett kok stryk .. om hon vänt om – han hade åkt i fängelse för att ha deserterat från armén. Säsongsväxter .. som helt enkelt åker i soptunnan när de blommat färdigt. Jag (blev) en tuff tjej som åkte på disco, rökte och .. blev ohälsosam. (2009). Nu laddar tusentals scouter och ledare för att åka på läger.

f) med skidor l. skridskor på fötterna ta sig fram (på snö resp. is); ss. vbalsbst. -ning särsk. i uttr. fri åkning, särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tävlingsmoment inom konståkning bestående av egenkomponerat program, friåkning; i sht förr särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av på med styrt led betecknande skidor l. skridskor; äv. (o. numera i sht) tr. (se slutet); jfr LÖPA, v.1 I 2, SKIDA, v.3 Tå kunde man eenstädz i Soolskeen Maten koka / Men annorstädz igen på Skridz-Skoor altjd åka. (1685). (Moment ingående i) Täflingen .. 1. Trea .. 7. En sjelfvald figur. 8. Fri åkning. Genom en glänsande åkning och seger (i 5-milsloppet) visade han, att han är den borne mästaren. Lyckselepojkarna åkte .. grandiost (vid skidtävlingen) och segern var välförtjänt. När .. Ragnhild Bratberg överlägset åkte hem damguldet blev hon Norges första världsmästare i (skidorientering). — jfr SKID-, SLALOM-, STAK-, SÖNDER-, TÄVLINGS-ÅKA o. PAR-, SKID-, SKRIDSKO-, SLALOM-ÅKANDE samt FIGUR-, HASTIGHETS-, INNERSKÄRS-, KONST-, LÄNGD-, MOTIONS-, PAR-, PLOG-, RULLSKRIDSKO-, SAM-, SKEN-, SKID-, SKOL-, SKRIDSKO-, SKÖN-, SLALOM-, TEKNIK-, TELEMARKS-, TERRÄNG-, TRICK-, TUR-, UTFÖRS-, VATTENSKID-ÅKNING m. fl. — särsk. tr., med obj. betecknande skidor l. skridskor o. d.; äv. med obj. betecknande dels (figur l. tecken på) underlag, dels idrottsgren utförd på skidor osv. Den 7 sistl. November roade sig en mängd små gossar med att åka skridskor på en vik af sjön Daglösen. (Pojken) tog sig i torsdags före att åka skidor öfver ett källartak .. hvarvid han störtade omkull och afbröt ena benet. Hvarje täflande åkte backen 4 gånger. Skolåkningen består i att .. åka bestämda figurer, framåt eller bakåt. (1914). Veronica Smedh började åka slalom redan som treåring och vid sju tränade och tävlade hon för Sundsvalls Slalomklubb.

g) om fordon l. redskap o. d.: röra sig, framföras, gå; särsk. om rörlig filmkamera under tagning; jfr KÖRA, v. 10. (1752). Traversens åkning .. sker elektriskt. Stora städer, där vagnarna åkte så tätt, att knappt en hand kunde stickas emellan. (1904). Programmet började effektfullt med kamerans åkning i en glasad viadukt .. och i en bergtunnel. Bilen åkte från platsen, men kunde spåras till Partille av polis.

h) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åker (med vagn o. d.); som transporteras i vagn; särsk. motsatt: ridande; äv. substantiverat; särsk. (om ä. förh.) i sådana uttr. som åkande artilleri, fältartilleri vars personal hade möjlighet att under förflyttning åka på kanonfordon, åkande batteri, batteri (se d. o. 2) tillhörande åkande artilleri, åkande post (se POST, sbst.3 3 c); förr äv. i uttr. åkande promenad, om åktur (i maklig takt) för nöjes skull (jfr PROMENAD 1). Rijdande Swän, wil haa en åkande Möö. (1665). Åkande Artilleri, hvarvid manskapet under all marsch åtföljer till fot kanonerna, men då en hastig rörelse skall verkställas .. sitta de upp på hästarne och föreställarne (dvs. kanonvagnarna). (1833). Nu har jag, med Anne W., haft min sista åkande promenad på den vackra snäckvägen. (1854). På fredsfot äro (i Tyskland) så väl de åkande som de ridande batterierna .. organiserade och öfvade blott på 4 pjeser. De hade .. icke hunnit plundra honom, förrän en åkande kom. (1892).

2) (utom i avledn. ÅKARE, ÅKERI numera mindre br.) medelst hästskjuts l. bil o. d. forsla l. transportera (ngt); äv. med avs. på person: befordra l. skjutsa, särsk. dels refl. (särsk. i uttr. låta åka sig, ta emot l. se till att få skjuts), dels i pass.; jfr KÖRA, v. 9. Uar .. (kon) szå vttsuelt att hann måtto åka henne på enn sledda. (1577). Här stodo wagnar att legas åt qvinfolck som hade lust att låta åka sig. (1710). Mellom mål .. bestås endast tå gödsel el:r torf åkes. (1775). De gamla gubbar och gummor, som ska’ åkas på valdagen, ha inte så stor aning om, vad bensin är för en underlig saft. — jfr STOCKE-ÅKNING.

3) [eg. specialfall av 1] med avs. på motorfordon l. cykel o. d.: framföra l. köra (se KÖRA, v. 8 a); i sht förr äv. med avs. på vagn l. släde o. d.: gm styrande av förspänd(a) dragare framdriva (jfr KÖRA, v. 8); förr äv. med avs. på djur som är spänt för fordon: medelst tömmar styra l. leda (jfr KÖRA, v. 7) (äv. med avs. på slag av förspänning av sådant djur, i uttr. åka enbett (se ENBETT II 1)). Iach haffuer fem starka öker, / iach wil them åka alt for then saka, / iach wil theres krafft försökia. Utan akt på talet, / Åkte förarn fram i lugn sin kärra. (1833). Att åka cykel och promenera är förstås både bäst för den egna hälsan och miljön. Oavsett om man åker bil, cyklar eller på annat sätt tar sig fram i trafiken ska man kunna känna sig säker. — jfr PROV-ÅKA.

4) i utvidgad anv. av 1, i fråga om rörelse l. förflyttning utan färdmedel; om fågel särsk.: sväva; äv. med bestämning angivande yta mot vilken ngn l. ngt glider l. som glider mot ngt l. ngn, särsk. i sådana uttr. som åka kana (se KANA, sbst.3 1) l. rutschbana (se RUTSCH-BANA 2) l. skinnkälke (se SKINN-KÄLKE); i sht förr äv. i uttr. åka bana (se BANA, sbst.1 3 b). Full har wår klara sool mång tusend krokar åkat. (c. 1690). Stormen åker öfver .. (enarna) och generar dem icke. (1897). Här och där hängde en lykta .. och gungade för blåsten, så att det gula skenet åkte på kullerstenarna. (1904). (Pojken) satte .. sig gränsle på den ärggröna ledstången och åkte i en blink ända ned till porten. (1904). Så lade han kinden till kolfven, lät blicken åka längs pipan ut mot sälskallen, och så klämde han till. En blänkande, svart orrtupp .. åker med orörliga vingar en kana i luften. (1912). — särsk. i fråga om (plötslig) ofrivillig l. icke avsedd rörelse osv.: glida (se d. o. 1 a) l. halka l. kana l. kasa; särsk. i uttr. åka på sned, gm att glida hamna i fel läge (jfr SNED, sbst.3 I 2 (c)); äv. övergående i bet.: falla l. ramla (omkull l. över ända), särsk. i sådana uttr. som åka i backen, ramla l. falla ned på marken. Vthföre (det istäckta berget) oke wij mäst på Haserne. (1658, 1679). Man kan bli sjösjuk av att .. höra kappsäckar, skodon och böcker åka av och an över hyttens golv. (1911). Kalotten på hjässan hade åkt på sned. (1918). Hur han nu bar sig åt, åkte gubben över bord, när han skulle sträcka sig efter (mössan). (1935). Folk hade halkat och burit sig åt och det hade varit nära att kistan åkte i backen. (1989). jfr AV-, NED-ÅKA.

5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 3, 4. (1587). Then åker wäl, then Gudz Nådh förer. (1675). Timmarne åkte i galopp och aftonen skymde. (1837). Allt arbete åker i väg med iver och brådska mot kvällen. (1912). Ämnets art har ställt hinder för de stora åkningarna i tid och rum. s. 295. I och med kriget åkte ju alla priser uppåt. (1958). Många tonåringar åker hiss mellan känslor av självkänsla och total värdelöshet. — särsk.

a) i vissa uttr.; särsk.

α) (†) i sådana uttr. som åka och vända, på ett mer l. mindre lättsinnigt l. förslaget sätt anpassa l. förhålla sig (till en situation); jfr KÖRA, v. 13 e β, VÄNDA, v. IV 1 b. Han kan både ååka och wända. (1604). Den Lufwen hade lärt at åka och wända. (1765). Jag tror att det är bara för det han ei har någon religion, som han åker och vänder på det der viset. (1852).

β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om åska, särsk. i uttr. åskan (se ÅSKA, sbst.) l. tor(e)n åker (se TOR, sbst.1 1).

γ) (†) åka på ngn l. ngt, bråka med ngn l. klaga på l. angripa l. ansätta ngn l. ngt. Samuel Caroli .. satte sig strax til bordet och begynte åka på Ericum. (1638). Som alle de Studier som gå något långt ifrån humaniteten eller mänsklige omgänget, icke äre allmännt älskade, fannt han allestädes någon som åkte på hans Etymologier. (c. 1678). (c. 1778).

δ) åka snålskjuts på ngn l. ngt (se SNÅL-SKJUTS 2), i sht förr äv. åka på ngns medar (se MED, sbst.1 2 a), i fråga om att dra fördel av l. utnyttja ngn l. ngt.

ε) vara ute och åka, vara illa ute; särsk. dels i sådana uttr. som vara ute och åka i pressen, (återkommande) vara föremål för (negativa) skriverier i tidningar l. massmedia, dels övergående i bet.: komma bort sig. En av de klassiska skånska historierna är den s. k. Ignabergahistorien, som f. n. är ute och åker i pressen. Idag var jag ute och åkte i andra akten. Det är bara att gå hem och arbeta vidare.

ζ) (vard.) i sådana uttr. som åka dit l. fast, dels: bli gripen, arresteras, dels (äv. i uttr. åka på pumpen (se PUMP, sbst.1 4)): råka illa ut, misslyckas, ”gå på en nit”. (Hälaren) varnade .. för lumpbodarna, der det vore lätt att ”åka fast”. Kunde Hammarby bara behålla ledningen första halvleken, så skulle det rentav kunna hända att Örgryte ”åkte dit”! Asch, hur kunde du åka dit på något så enkelt! Sen hade de åkt dit, fått en unge. (1951).

b) försvinna l. avlägsnas l. gå förlorad; särsk. i fråga om avsked från anställning; förr äv. i fråga om underkännande i (ämne i) examen o. d., övergående i bet.: bli kuggad (jfr KÖRA, v. 14). Skulle han föreläggas valet att aflöna den jungfru, som passar upp på honom, eller räkna sig själf hennes lön till godo, så skulle han vara sund nog att låta jungfrun åka och passa sig själf. (1907). Denna gård hör .. till de hus, som ännu ej rifvits, men som komma att få åka hvilken dag som helst. Jag åkte på latinet så det pep om det. (1931). I bilkön satt en civil polisbil och körkortet åkte all världens väg. (2006).

Särsk. förb.: ÅKA AV10 4, förr äv. UTAV. jfr avåka.

1) (†) till 1: åkande bege sig av, åka iväg. (1840). Ni skall vakna till verkligheten när ni ser henne åka af i vårt sällskap.

2) till 4 (slutet): halka l. glida l. ramla av; äv.: plockas l. kastas av. Träskon står ej fast på skenen, utan åker af och man faller strax i isen. (cit. fr. c. 1775). Tjockjackan åker av redan tidig april. —

ÅKA BORT10 4. jfr bortåka.

1) till 1: åkande bege sig bort. (1807). Under det att vagnen vände på gårdsvallen och åkte bort. (1905).

2) till 1 (f), refl.: gm att begå misstag i åkning förlora tid (o. placering) i tävlingslopp; äv.: åka fel l. vilse. (Skridskoåkaren) åkte bort sig på sin specialdistans på lördagen, 5,000 meter. Banan blir rikligt illuminerad och någon risk att löparna skall åka bort sig eller tappa spåret föreligger absolut icke.

3) till 1 e, 4: förflytta sig bort; äv.: plockas bort. Åskan åker bort. (1769). Skylten åker bort och ägaren får böta. (1957). —

ÅKA EFTER10 32, äv. 40. till 1: fara efter (ngn l. ngt) (se fara efter 1). Friherrinnan ansåg det ”indelikat” .. (att skicka en lakej för att hämta guvernanten), och lät baron Oscar .. åka efter henne. (1840). jfr efteråka. —

ÅKA FRAM10 4. jfr framåka.

1) till 1: åkande färdas fram(åt). Så stor wäg, som hade Lapar åkat fram med Reen och Acki. (c. 1730). Vi åka fram bland årets spirande kafveldun. (1903).

2) till 4: förflytta sig fram(åt); äv. om ngt dolt: gm rörelse bli uppenbarat l. synligt l. tas fram. Låt eld med åska åka fram, / Så firmamentet ryser. (i handl. fr. 1716). Blumenbach gjorde en läkaremessig rörelse med armarne, så att de hvita manschetterna åkte fram. (1889). Man bör .. akta sig för att passera .. genom de fåror, genom hvilka stenskreden åka fram. Kartorna åker fram på bordet. —

ÅKA FRÅN, se åka ifrån. —

ÅKA FÖRBI10 04. till 1: åkande passera (ngn l. ngt); äv. utan obj. En gång ook Greef Päder Brahe förbij. (c. 1678). Varje gång jag åkte förbi Ronnys grind var jag orolig att han skulle kasta sig ut i vägen. (2009). —

ÅKA I10 4. särsk. till 1, 4: hamna i vattnet. Här nere på sjön hade man åkt i genom tunn is. (1936). —

ÅKA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till 1: åkande avlägsna sig från (ngn l. ngt); särsk. dels: åka fortare än o. distansera, dels: vid avresa lämna l. glömma kvar (ngn l. ngt) efter sig. Efter all anledning hade en temligen stor qvantite spirituosa blifvit förtärd, ty Andersson åkte ifrån såväl Ericsson som sina penningar. Hon svängde sig .. upp på fotbrädet å en av vagnarne och sågs sedan, grinande af förtjustning .. åka ifrån de bestyr hon haft för handen. Ska man jämföra skidskytte och längdskidor är det nog skidskytte som ser ut som en B-sport. Vi åker ifrån dem alla dagar på skidor. —

ÅKA IHOP10 04.

1) till 1: vid åkning krocka; äv. bildl.: råka i gräl. Att .. (cyklisterna) åkte ihop, så att båda stodo på hufvudet och erhöllo obetydliga skråmor. Då två så självständiga människor, som du och han, åka ihop, så måste det bli hårt mot hårt. (1917).

2) (tillf.) till 1 (f): gm åkning samla ihop (pengar). (På skridskobanan) visar han sin vackra konst för pengar, hvaraf han åker ihop en mängd. —

ÅKA IKRING, se åka omkring. —

ÅKA IKULL, se åka omkull. —

ÅKA IN10 4. jfr inåka.

I. intr., till 1 (e), 4: åkande fara l. transporteras in (ngnstans); särsk. i fråga om att fara osv. dels till (ngn l. ngt som befinner sig i) (tänkt) centrum, dels in i ngt; förr äv. i uttr. åka in hos ngn, åka hem till (o. bo över hos) ngn. (1650). (Under natten) hade Jacob kommit .. till stan, och åkt inn hos Seipels. (1808). Midt igenom hvimlet af menniskor och lass åkte en släde in på gården. (1836). Nere i förrummet har torpedmästaren .. gett torpederna en sista vänskaplig klapp .. innan de åkte in i torpedtuberna. Den där natten när Karin fick åka in till doktorn med blindtarmen. (2009). särsk. i sådana uttr. som åka in (i fängelse(t)), åka i fängelse, åka in på sjukhus, bli inlagd på sjukhus. Få åka in i fängelset några månader för det man fredat sitt lif mot en våldsvärkare. Nämndemannen i Klöryd åkte in för sparbanksförsnillningen. (1903). Hon åkte in på straffarbete som lösdrivare. När Majas matte åkte in på sjukhus .. lämnades Maja kvar i Södertäljelägenheten och svalt omsider ihjäl.

II. tr.

1) till 1: gm åkning i högre hastighet än normalt återvinna (förlorad tid). Att han var tillsagd .. (att) genom ökad hastighet åka in 5 minuter.

2) (numera mindre br.) till 2: med fordon forsla l. transportera in (hö l. säd o. d.), bärga (se d. o. 5). Ärterna blifwa färdiga at åka inn i dag, och i Mårgon gifwes wångarne upp. —

ÅKA KRING, se åka omkring. —

ÅKA MED10 4. till 1: följa med på åktur; särsk. i fråga om att erhålla skjuts. En mindre flicka .. blef af .. (kälkåkarna) tillbuden att åka med. Får jag åka med till station? (1966). —

ÅKA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. jfr nedåka.

1) till 1: åkande färdas ned (till lägre l. längre söderut belägen plats); förr särsk. i uttr. åka ned sig, särsk. i fråga om att vid åkning över is falla genom denna; äv. i bildl. anv. (1650). Din Vän Flodcrantz är död, han hade åkt ner sig på Brunnsviken. (1861). Rösten åkte ned igen till konversationsoktaven. (1917). Åka ned till någon låg moralisk nivå. (1923). På lördagen samlades ett 20-tal motorcyklister .. i Borlänge för att i kortege åka ner till Norrköping och manifestera mot .. våld mot kvinnor.

2) till 4 slutet: glida l. kasa ned. När tu förnim(m)er thet (dvs. svärdet) är löst ofwan, så låt thet åka nid ut med stolpen. (1664). Så långt hans hår blivit. Gång på gång åker det ned i pannan. (2004). —

ÅKA OM10 4. till 1 (f): åkande passera (ngn l. ngt som rör sig i samma riktning); äv. utan obj. Om vi som åker framför är i vägen, ropa åtminstone innan du åker om och passera oss på vänster sida. Kvinna efter kvinna åker om mig och jag hinner få ett aggressionsutbrott på mina skidor utan glid. —

ÅKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till 1: åkande fara omkring. Gen. Armfelt åker ikring och gör visiter. (1809). jfr kringåka. —

ÅKA OMKULL10 04, äv. IKULL04. jfr kullåka.

1) till 1: åka på (ngn l. ngt) så att denna l. detta faller omkull. Pojkar åka kälkbacke och åka omkull äkta paren.

2) till 1: åka på ett sådant sätt att fordonet välter omkull. (1805). Jag tappar kontrollen över cykeln och åker omkull. —

ÅKA OPP, se åka upp. —

ÅKA PÅ10 4.

1) till 1 (e), 4: vid åkning stöta mot l. kollidera med (ngn l. ngt).

2) till 1, 4, 5: (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas) fortsätta att åka. Då åskian åkte på, och liungeld häftigt låga. (1728). Kapten Weiser och jag, som fara i den första bilen, åka på som vanligt. (1915).

3) till 5: drabbas av l. råka ut för (ngt). I söndags ”åkte man på” ett nytt nederlag, denna gång mot platskonkurrenten Falu BK. —

ÅKA SÖNDER10 40. till 1: gm att åka (mycket l. snabbt o. d.) komma (ngt) att gå sönder; äv. bildl. (1821). En velociped, som hon åkt sönder och nu måste reparera. De ska åka sönder Skellefteå. De ska spela .. med spelare som åker mycket skridskor. jfr sönderåka. —

ÅKA TILL SIG10 4 0. till 1 (f): gm åkning tillskansa sig l. vinna (ngt). Arthur fick .. åka till sig segern i förnäm ensamhet. Nu blev Christer Majbäck ny så kallad kung, en titel han åkte till sig med bravur. —

ÅKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppåka.

1) till 1: åkande färdas upp (till högre l. längre norrut belägen plats); äv.: avancera; äv. i bildl. anv. Förskeppet (är) så formadt, att det, utan att kila sig fast i isen, lätt kan åka upp på den samma och bräcka isen genom fartygets tyngd. Nästan samtidigt startade .. (tävlingsbåtarna), af hvilka Blenda genast åkte upp och intog ledningen. Jaså, sade han, och rösten åkte högt upp i diskanten. (1917). Jag och Lena ska åka upp till hennes föräldrars sommarställe i Småland. (1977).

2) (†) till 1, med avs. på åker: plöja; jfr köra upp 5 a. (Sv.) Åka op Åkeren, (lat.) exarare agrum. (1671).

3) till 1 (f), med avs. på kälkbacke l. skidspår o. d.: göra åkbar l. få till stånd gm åkning; jfr spåra, v.2 3 d. En patrull från Svenska Dagbladet, som tränar för 20:de Vasaloppet, åkte upp blå spåret till Saltsjöbaden på trettondagsafton.

4) till 1: gm åkning göra slut på l. förbruka (pengar). Han ansåg .. att magistraten bättre kunnat använda dessa penningar än att åka upp dem.

5) till 4: förflytta sig l. transporteras upp (ngnstans); särsk.: glida l. kasa upp; i sht om ngt sakligt. (1752). Den hvita hals-duken har åkt upp under örat. (1911). Månen hade lämnat iskällaren i fjällen och åkt högt upp på himlen. (1914). —

ÅKA UR10 4, förr äv. UTUR. (1885; utan angiven bet.).

1) till 1 f, i fråga om alpin skidåkning: åkande hamna utanför en i sammanhanget given bana (o. därmed diskvalificeras). (Utförsåkaren) åkte ur första åket efter ett felskär.

2) till 5 b: mista plats i (ngt); särsk. (sport.) i fråga om tävling l. serie. Trots att Frankrike formellt åkte ur VM i fotboll i och med nederlaget mot Jugoslavien (osv.). På ett år har .. (partiet) halverat sitt väljarstöd i Sifo och löper nu en allvarlig risk att åka ur riksdagen. —

ÅKA UT10 4. [fsv. aka ut] jfr utåka.

1) till 1: åkande bege sig iväg ut (ngnstans); förr särsk. pregnant: ta en åktur (för nöjes skull) i vagn. H. K. M:tt ook uth till ÄnkieDrottningen. (1650). Jag (har) redan i två månader kunnat åka ut. (1843).

2) (numera mindre br.) till 2: transportera ut (ngt). Gödseln till trädan åker husbonden ut, innan höstarbetet börjar. (1914).

3) till 4, om ngt sakligt: förflytta sig l. transporteras ut (ngnstans l. ur ngt). (1872). Jag har spräckt en stifttand, som kostade ett antal tusenlappar då den gjordes och nu kostar den pengar då den åker ut. (2006).

4) till 5 b, i fråga om att ngn tvingas ut, särsk.: bli utkastad l. utvisad l. avskedad. Torsten .. lär åkt ut med en svindlande fart. Förlängning och ruffspel tillgrepos. Calle Aber åkte ut. De som hamnat i LAS-svängen .. som fick jobb elva månader i taget och sedan åkte ut för att inte uppnå villkoren för fast anställning. (2009). —

ÅKA UTAV, se åka av. —

ÅKA UTUR, se åka ur. —

ÅKA ÖVER10 40.

1) (numera bl. tillf.) till 1: köra över (ngn) (se köra över 2). För någon tid sedan råkade hon .. åka öfver sin alra käraste Surre. (1797).

2) till 1 e: fara över (till en plats); särsk. i uttr. åka över till ngn l. ngt, (åka o.) besöka ngn l. ngt. (Hon framställde) ett förslag till sina gäster .. att åka öfver till kyrkan i Feltram. åker över och visar upp sig för NHL-klubben Carolina Hurricanes.

Ssgr (i allm. till 1; Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till åk, sbst., l. åka, sbst.): A: (1 b) ÅK-ATTRAKTION. om på nöjesfält l. marknad o. d. befintlig anläggning som erbjuder åktur för nöjes skull; jfr attraktion 5. Nöjesfältet öppnar i afton kl. 7 för säsongen .. Tempo-tempo säsongens åkattraktion. —

-BAND. om band som (fäst kring handled) fungerar som biljett till åkattraktioner på tivoli o. d. Med Gröna Lunds Åkband får du åka hur mycket du vill för 75:-. —

-BRÄDE l. -BRÄDA. (åk- 1842 osv. åke- 1887 osv.) särsk. (i sht förr) om sittbräde (anbringat) i vagn; jfr -lapp 1. Hon kliver upp (i vagnen) och sätter sig bredvid mig på den smala åkbrädan. (1966). —

-DON. (åk- 1727 osv. åke- 1724–1906) om fordon l. transportmedel; särsk. (o. i sht, om ä. förh.) om vagn l. kärra l. släde o. d. (äv. med inbegrepp av dragdjur); äv. till 1 b slutet, om åkattraktion; jfr don, sbst.1 3, o. -kälke, -kärra, -ryss, -skrinda, -släde, -trilla, -tross, -tyg o. åk, sbst. 2, 3, åka, sbst. 2. (1724). Åke-donen bestå af skrinda, kärra, arbets- och kyrko-släda. Karusellen består av ett fatformat åkdon som passagerarna sitter i. jfr automobil-, bond-, hjul-, häst-, omnibus-, post-, släd-, sport-åkdon m. fl.

Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): åkdons-fabrik. jfr fabrik 4.

-lega. särsk. om (utifrån distans beräknad) avgift som erlades av resande för nyttjande av annans åkdon; jfr lega, sbst.2 2 a, o. kärr-lega, vagns-lega. Åtskilliga skjutsskyldige vid Fittja gästg:gård .. (ansöker) om förhöjd skjuts- och åkdonslega.

-tillverkning. tillverkning av åkdon. —

-DYNA. (åk- 1820 osv. åke- c. 1645 osv.) (förr) för säte i åkdon avsedd (rikt dekorerad) dyna; jfr -puta. En gammal åkedyna för 1 m(ar)k. (c. 1645). Efter de präktiga vagnstäckena och åkdynorna bedömdes säkerligen gårdens välstånd. Sterner o. Kinch 198 (1929). —

-FILT. (förr) om filt (se filt, sbst.1 2) använd l. avsedd att användas (ss. skydd mot kyla) vid åktur med vagn l. släde o. d.; jfr -kläde. —

-FÄRD. åktur. Stundom är det väl nämdt, att vid åkfärderna marken var snöbetäkt, men i andra fall synes detta icke varit förhållandet. (1878). —

-FÖRE. (åk- c. 1635 osv. åke- 1526 osv.) (numera bl. tillf.) före (se före, sbst. 2) som gör det möjligt att åka på snö; förr särsk. dels i förb. med första l. sista, om första l. sista tillfälle under en säsong för sådan åkning, dels i uttr. med åkföre(t), med hjälp l. utnyttjande av sådant före; jfr släd-före. Medh förstha aake före. (1526). Bönder .. bruka wid sidsta åkeföret om winteren kiöra in den wed, som de hösten derpå följande ärna kola. (1746). Köld och snö, med deras följeslagare åkföre begynte ganska hastigt at visa sig denne hösten. s. 219. I nödfall föres .. (sand till tegeltillverkning) om wintern med åkföret. (1761). Ack Annette! kom igen, om icke förr dock på första åkföre. —

-GRÄSKLIPPARE. om (större) motordriven gräsklippare försedd med säte för förare; jfr -klippare. —

-HÄST. (förr) häst använd l. lämplig att användas vid åkning med vagn l. släde; jfr -ren. —

-KLIPPARE. åkgräsklippare. —

-KLÄDE. (åk- 1908 osv. åke- 1722–1767) (i sht förr, numera bl. tillf.) kläde (se d. o. II 1) använt vid åkning; jfr -filt. (1722). Hästar leddes ut ur stallet, och granna åkkläden lades upp i kärrorna. (1908). —

-KOMFORT. komfort vid (bil)åkning. Sensationsvagnen, som kullkastar alla hittillsvarande begrepp om stil, fart samt åkkomfort. —

-KÄLKE. (förr) kälke för åkning; jfr -don. (Vid tester) ådagalades att denna kälke .. går mycket fortare än de vanliga åkkälkarne samt är användbar äfven för praktiska ändamål. —

-KÄRRA. (åk- 1817 osv. åke- 1676, 1854 osv.) (förr) kärra för åkning; jfr -don, -tross. 3 gl. Åke kärror. möjl. fel för åkare-kärra. (1813; normaliserat). Åkkärran .. (har) en slags fjäderanordning av trä, varjämte hjulen äro järnskodda. (1926). —

-LAPP.

1) (i sht förr, numera bl. tillf.) lapp (se lapp, sbst.3 2 b) använd till att sitta på vid åkning med häst o. vagn; jfr -bräde. Rummets enda möbel är en träbrits, förvillande lik de ”åklappar”, som en händig allmoge brukar lägga ofvanpå sina gödselvagnar.

2) med handtag försedd lapp (se lapp, sbst.3 2) använd till att sitta på vid åkning på baken utför snöklädd backe. Vi åker endast med åklappar och tillåter inga pulkor eller kälkar. —

-LUST l. -LUSTA. lust att åka. Alltid föredrar han att ta plats på maskinen(.) .. Häraf synes det som hans åklust egentligen härleddes af beundran för eller kärlek till lokomotivet. Hela .. (ishockeylaget) sprutade av energi och åklusta. —

-PUTA. (åk- 1890–1907. åke- 1743–1881) (†) åkdyna; jfr puta, sbst.3 1 a. 1 stor Caret med alt behör ock säten samt åke putor, ock täckenen till Cofferterna. —

-PÅSE. om påse avsedd för l. använd till att hålla barn varmt under åktur (i barnvagn). En varm och skön skinnfäll eller åkpåse i vagnen, så kan lillen vara med ute på promenaden, även om det är vinter och kallt. —

-PÄLS. (förr) om (mycket värmande) päls använd l. avsedd att användas vid åkning i öppen vagn l. släde o. d. Bisampäls, nästan obegagnad, passande till åkpäls för landtbo, säljes billigt. —

-REDE, äv. -RED. (åk- 1781–1939. åke- 1636. åko- 1553) (†) seldon l. uppsättning av tömmar o. d. till åkdon; äv. med inbegrepp av åkdon; jfr rede, sbst.1 1 a. Et helt aakoredhe, som ær slædha, sela, töm oc alt annad, som thær til höre. (1553). (Han) hadde En yxsa i handen, och sunder hugh åckeredh på Nilss grelss häst. (1939). —

-REDSKAP~02 l. ~20. (åk- 1797 osv. åke- 1541–1888. åko- 1569)

1) (†) seldon l. annan utrustning till åkdon; jfr redskap 1 (c). Jtem är vtgiffwit för Åkeredskap til 4 heste som ssamme wangn medt drag(es) schall.

2) åkdon; i ä. tid i sht om vagn l. släde, numera företrädesvis om enklare transportmedel; jfr redskap 2. November .. Båtar updragas, Åke- och Kiör-Redskap tillagas. (1727). Åkredskap med hjul nytjades icke. Han sjelf med Fru och döttrar sågos alltid till häst wid insocknes resor. (1801). När två laggar efter några år ersattes med ett enda åkredskap började framgångarna (i snowboard) på allvar. s. C13. —

-REN. (åk- 1804 osv. åke- 1595) (i sht förr) om ren använd l. lämplig att användas vid åkning med släde; jfr -häst. (1595). En åkren, som stod där med tungan hängande, häftigt flåsande av det vilda loppet. (1915). —

-RYSS. (åk- 1874 osv. åke- 1879) (förr) om korgsläde för åkning; jfr ryss, sbst.5, o. -don, -släde. (Han) hade fått tag i en ganska rymlig åkryss med flätad sittkorg. —

-SELE, förr äv. -SELA. (åk- 1886 osv. åke- 1681) sele (se sele, sbst.2 1) avsedd för l. använd vid åkning. (1681). Sommar- och vinter-åkdon, åk- och arbets-selar. —

-SJUK. som har drabbats av åksjuka. Man blir åksjuk av de långa bussturerna, så att man inte är sig lik på dagar, men buss s k a’ man åka i alla fall. —

-SJUKA. om sjukdomstillstånd (med illamående l. kräkningar l. svettningar o. d.) som orsakas av rörelser hos det fordon vari den drabbade färdas; jfr rörelse-sjuka. Sedan Ivor af den snälla tant Mina fått en moderlig omfamning och en kopp varmt kaffe, försvann hennes obehagliga åksjuka. (1903).

Ssgr: åksjuke-medel. medel (se medel, sbst. 13 b α) mot åksjuka; jfr -sjuke-tablett.

-tablett. jfr -sjuke-medel. Norrskenskfl. 6/12 1962, s. 10. —

(1 (f)) -SKICKLIGHET~002, äv. ~200. skicklighet i att åka. Söndagen ingick med ett präktigt skidväder. Efter en bastant frukost indelades vi i två grupper, beroende på åkskicklighet, och började så färden. —

-SKRINDA. (förr) jfr skrinda, sbst. 4, o. -don, -släde. Sent på nyårsafton satt en båtsman Knapp från Ådalen i en åkskrinda och inväntade Kapten Lunell. (1894). —

-SLÄDE, äv. -SLÄDA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) släde för åkning; jfr -don, -ryss, -skrinda. Finnes till salu .. 2ne Rese-Kärror, 4 Åk-slädar, 4 Wed-slädar. —

(1 (f)) -SNABB. snabb i åkning. Nu envisades de tre åksnabba (bandy)spelarna i innertrion .. oupphörligt med individuella genombrottsförsök. —

-STAPLARE. staplare (se d. o. 2) försedd med plats för förare. —

-STIL. i sht sport. stil (se stil, sbst. III 3 b) på åkning; jfr -sätt. Hans åkstil (på cykel) passar .. utmärkt för de danska vägarna med de sugande stigningarna. —

-STOL. (åk- 1787 osv. åke- 1764)

1) om stol använd l. avsedd att användas vid åkning med färdmedel; särsk. dels (om ä. förh.) om (finare) stol tillhörande vagn l. släde o. d. (jfr -säte o. vagns-stol), dels (numera bl. ngn gg) om krockskyddande stol för mindre barn använd vid bilåkning, bilbarnstol. (Vagnarna var) väl putsade med fjälar, åkestolar och hyenden. (1764). En .. (flicka) som satt fastspänd i en åkstol för småbarn, undkom oskadd.

2) om rullbar stol l. pall som möjliggör förflyttning kortare sträckor (i kontors- l. verkstadsmiljö). Åkstol .. Stolen har fem svängbara hjul, varav två med broms. —

-STRAPATS. (tillf.) om mödosam resa i vagn o. d. Man hemtade sig efter åkstrapagen och kastade sina ögon på Carlshamns stora, fyrkantiga torg. (1840). —

-SUGEN. i sht om tävlingsåkare: som har lust att åka; jfr sugen 2. (Cyklisten) Enskede-Johnsson är .. kanske bäst utvilad och mest åksugen av samtliga. —

-SÄTE. (åk- 1781 osv. åke- 1793–1892) (i sht förr) om säte använt l. avsett att användas vid åkning med vagn l. släde o. d.; jfr -stol 1 o. vagns-säte. I vardagslag åkte man på en vanlig lös bräda, men när det skulle vara fint satte man på ett särskilt åksäte som i regel hade ett påkostat utförande. —

-SÄTT. särsk. till 1 f: åkstil. (1906). Valla används (vid skidorientering) numera oftast bara på skidornas glidytor, då ”skate”-åkning är det vanligaste åksättet. (1995). —

-TEKNIK. teknik (se d. o. 1 (b)) använd vid åkning. ”Mora-Nisse” levde kanske mer på talang och åkteknik än bångstyrig tjurighet. —

-TID. tid som åtgår för att åka viss sträcka. Att åktiden mellan två stationer .. enligt den bestämda tidtabellen ofta endast utgör två minuter. —

-TRILLA. (åk- 1858 osv. åke- 1859) (förr) trilla (se trilla, sbst.2) för åkning; jfr -don, -vagn. En åktrilla med Sufflett. —

-TROSS. (†) om åkvagn (se d. o. 1) l. åkkärra påminnande om l. liknande en trossvagn; jfr tross, sbst.2, o. -don. Det skakande slamret af åktråssen öfverröstade hvad den lama tanken kunde hafva att säga. (1825). —

-TUR. (åk- 1843 osv. åke- 1887 osv.) jfr tur, sbst.1 2 (a), o. -färd. En dag bjöd ”Don Carlos” mig och några andra att med honom göra en åktur till Somesville på öns andra sida. (1929). Att ta med sig matsäck, slänga på sig grillorna och ta en åktur på en kristallklar, frusen sjö kan vara fridfullt. —

-TYG. (åk- 1688 osv. åke- 1554 osv.) åkdon; förr äv. om seldon l. annan utrustning till åkdon (i sht koll.); jfr tyg, sbst.1 1 (b). Åke Tygh(:) Slede filter .. Fäller .. Dyner .. Hyender .. Biörnskin .. Seler. På hederlige Åketyg fara, i flere Prästmäns medfölje. Landsm. 6: III (1741). —

-VAGN. (åk- 1838 osv. åke- 1682 osv.)

1) (i skildring av ä. förh.) till 1: vagn för åkning; jfr vagn 1 (b, c) o. -trilla, -tross. (1682). Lätta Åkvagnar med amerikanska suffletter. Landets första motordrivna bil var Gustaf Eriksons åkvagn från 1897.

2) till 1 g, om maskin(del) som utför l. underlättar förflyttning av ngt; jfr vagn 3. Lyftblock med åkvagn. —

-VÄG. (åk- 1838 osv. åke- 1640–1888) väg som är avsedd l. lämplig l. möjlig att åka på; äv. i uttr. angivande hur långt det är l. hur lång tid det tar att åka viss sträcka. (1640). När jag .. nalkades en skogsbacke, märkte jag .. att en åkväg der strök fram. (1838). En långdistans med en kortaste åkväg på tjugotvå kilometer. Gårdar som ligger ungefär inom femton minuters åkväg från mejeriet.

B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): ÅKE-BRÄDE, se A. —

(2) -DAGSVERKE~020. (numera mindre br.) dagsverke bestående av åkning. Bötin för hwario drengadagswärke en daler, för hwario öke- och åkedagswärke dubbelt. (1713). —

-DON, -DYNA, -FÖRE, -KLÄDE, -KÄRRA, -PUTA, -REDE, -REDSKAP, -REN, -RYSS, -SELE, -STOL, -SÄTE, -TRILLA, -TUR, -TYG, -VAGN, -VÄG, se A.

C (†): ÅKO-REDE, -REDSKAP, se A.

Avledn.: ÅKARE, förr äv. ÅKER, sbst.3, m.//ig. (-are 1524 osv. -er (-æ-, -rr) 1539 (: ÅkerLön)–1635 (: Åkerlön)) [fsv. akare]

1) till 1, 3: person som (tävlings)åker; särsk. (o. numera i sht) om tävlingsåkare i dels (till 1 f) skidsport l. skridskosport, dels (motor)cykelsport; äv. (mera tillf.) till 1 g, om fordon, ss. senare led i ssgn snabb-åkare. Åkare eller Körare wordo .. the kallade, hwilke vthi meenige Mans Åsyyn sutto på Wagnar, och körde kapp. (1635). (Eng.) Slider .. (sv.) åkare på ijs. (1734). Totalt lockade Uppsala Vasaloppsklubbs arrangemang runt 100 åkare i tävlingsklasserna. s. B9. Totalt är 197 åkare anmälda till årets Novemberkåsa. jfr cykel-, konst-, kälk-, sam-, skid-, skridsko-, skön-, slalom-, solo-, spark-, stak-, stjärn-, sträck-, tävlings-, utförs-, velociped-åkare m. fl.

2) till 2: person som yrkesmässigt utför (lastbils)transporter l. (om ä. förh.) utförde körslor med dels vagn l. släde, dels båt (i ssgn pråm-åkare); äv. (o. numera i sht) om person som driver transportföretag (i större l. mindre skala); förr äv. dels ss. tillnamn, dels nedsättande, med tanke på åkares förmenta brist på bildning l. kultur o. d.; jfr forman 2, körare 5 a. Allmänheten kan öfvertygas, att dess upplysare äro åkare, och det är redan mycket. (1835). (Lastbilschauffören) minns tillbaka och berättar om de åkare han kört åt under åren. Mannen var från Ukraina och jobbade som åkare. s. A4. jfr arbets-, lång-, mjöl-, sand-, skit-, slotts-, sop-, stads-, svart-, taxi-åkare m. fl.

Ssgr (till åkare 2; utom i -brasa numera bl. om ä. förh.): åkar-, äv. åkare-brasa. om (urspr.: åkarna tillskriven) metod att värma sig gm att upprepat o. snabbt slå armarna i kors över bröstet; särsk. i sådana uttr. som ta sig en åkarbrasa. (Soldaterna får) så godt de kunna, värma sig med thé, bränvin och åkarbrasa, som det kallas hemma. Nu tar vi oss en åkarbrasa! (1954). De slår åkarbrasor i morgonkylan och stampar med fötterna. (1997).

-droska. hyrvagn.

-dräng. [fsv. akara dränger] dräng (se d. o. 2) som körde åkardroska l. arbetsvagn. (1571). Liljensparre var ensam och åtföljdes blott av den åkardräng, som körde hans släde. (1950).

-häst. häst som användes av åkare; jfr -kamp, -krake.

-kamp. åkarhäst; särsk. dels i jämförelser, dels om person, ss. skällsord; jfr kamp, sbst.1 (1700). Din bondlurk! din gemena åkarkamp! (1849). (Gumman) är som en gammal åkarkamp, varken trött eller utvilad. (1915).

-krake. (numera bl. ngn gg) jfr krake, sbst.1 1, o. -häst.

-kärra. lastkärra som användes av åkare; jfr -schäs. Hyrwagn för Comedianterne .. Åkare kiärror med deras saker.

-lag. om sammanslutning för åkare (jfr lag, sbst.3 13 d, o. -ämbete); äv. om lag (se lag, sbst.3 14 c) av åkare. (1786). I gamla tider vore ”åkarämbetena” eller ”åkarlagen”, som de senare kallades, slutna skrån.

-lass. jfr lass, sbst.2 1. 4 Åkar lass med saker.

-lön. (åkar- 1593 osv. åkare- 1541 osv. åker- 1539–1635. åkers- 1540) [fsv. akara lön] lön (se lön, sbst.1 2 a) som utgick till åkare; jfr -penningar, -taxa. ÅkerLön ffor 3 ½ Lest Salth.

-penningar l. -pengar, pl. [fsv. akara pänningar] åkarlön. Att .. (skepparna) bliffue vdaff Stocholms borgere betungede .. medh .. strömpenninger, wägere penninger, åchere penninger. (1572).

-schäs. jfr schäs 2 o. -kärra. (1797). Aldrig har jag på en gång sett så många ekipascher, från de anspråkslösaste åkarschäsar till .. rikt förgyllda vagnar. (1858).

-släde, förr äv. -släda. jfr släde 1. Hyrvagnarna voro då som nu mycket dyra och åkarslädarna få och usla.

-stall. stall för åkarhäst(ar).

-station. station (se d. o. II 17) för åkarvagnar; jfr drosk-station, skjuts-station.

-taxa. taxa (se taxa, sbst. 3) för transport utförd av åkare; jfr -lön. dennes är .. borttappad .. en gammal brun Taskbok af skinn, med .. en Åkare-Taxa. Ändrade åkartaxor.

-vagn. om lastvagn l. enklare droska. (1761). En tung åkarvagn från ett bryggeri dånade förbi i gatan. (1948).

-ålderman. ålderman i sammanslutning för åkare.

-ämbete. åkarnas skråämbete; jfr -lag. Blifwer .. här medh förbudet, at ingen annan vthom Åkare Embetet skal för Penningar leija någon Häst, Släpa, Kiärra eller Wagn, til hwariehanda Kiörtzel och Förtzel som i Staden förefaller. —

ÅKBAR, adj. till 1, om väg l. tillfruset vatten o. d.: som är farbar; äv. (äv. till 3) om fordon: som man kan åka på l. med l. köra med. (1807). Flera tusen arbetare woro sysselsatta med att göra gatorna åkbara. Vid köp av valfri åkbar gräsklippare ingår .. ett par hörselskydd .. utan extra kostnad. Det tar en vecka innan isen är åkbar. För att få motorcykeln åkbar igen krävs många mektimmar i garaget. —

ÅKER, se åkare. —

ÅKERI104, n. till 2: handlingen l. verksamheten att transportera ngt; äv. (o. numera i sht) om åkares (se åkare 2) rörelse, transportfirma. kommuner, åkerier och andra företag samlas för att .. nå målet fossilbränslefria transporter. jfr svart-åkeri.

Ssgr: åkeri-arbetare.

-idkare. person som driver åkeri, åkare.

-näring. särsk. i sg. best., sammanfattande, om de företag som bedriver transportverksamhet. Under första kvartalet 1968 var inom åkerinäringen 31 837 lastbilar sysselsatta i yrkesmässig beställningstrafik.

-ägare. —

ÅKERSKA, f.

1) till 1, 3: kvinnlig åkare (se d. o. 1). (Konståkaren) Grafström anser .. att det aldrig funnits en så god åkerska i Sverige (som Vivi-Anne Hultén). jfr konst-, skid-, skridsko-, slalom-åkerska.

2) (numera bl. tillf.) till 2: kvinnlig åkare (se d. o. 2); särsk. ss. senare led i ssgn sop-åkerska.

SAOB

Alfabetisk lista

åhörning
åhöro subst.
åk subst.
åk
åka subst.
åka verb
åkalla verb
åkallande
åkallerska
åkande
åkare

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång