publicerad: 1922
DRUCKENHET druk3en~he2t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
Etymologi
1) tillstånd(et) att vara drucken. Helsingius (1587). När han nådde ett visst stadium af druckenhet. Nyblom Twain 2: 102 (1874). — bildl. LittT 1795, s. 440. Vid idealens spruckenhet / och känslans skämda vin / hvar får din själ sin druckenhet, / du gamle Fridolin? Karlfeldt FridLustg. 31 (1901).
2) (†) dryckenskap. Then ey i tijdh förlåter (dvs. öfvergifver) druckenheet, / Then förer hon i ångest och hierteledh. Fosz 188 (1621).
Ssg: (1) DRUCKENHETS-VIS, sbst. (†) i uttr. i druckenhetsvis, i drucket tillstånd. (Okvädandet hade skett) uti drijckenheetz vijsz. BtHforsH 3: 150 (1639).
Spoiler title
Spoiler content