SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRUNTA drun3ta2, v.3 -ade.
Etymologi
(numera bl. bygdemålsfärgadt, föga br.) fjärta. Schenberg (1739). Lind (1749). Weste (1807). — bildl. Kungen (till O. Petri). Du är väl ingen hofnarr att Du skall gå omkring och drunta sanningar! Strindberg GVasa 136 (1899).
Spoiler title
Spoiler content