SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRÄFVA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[afledn. af DRAF 2; jfr DRÄFJA, sbst.]
(†) röra; bildl. Biskopen ämnar öfverlåta den verldsliga löningsstaten, med den öfriga samlade dräfvan, till efterträdaren. CFafWingård (1831) i Tegnérs ppr 324.
Spoiler title
Spoiler content