publicerad: 1922
DRÄNGELIGEN l. DRÄNGLIGA, adv.
Etymologi
(†) manligt, käckt. De stridde drengeligen och wärde sig wäl. Reenhielm OTryggv. 237 (1691). Han fäldte / En faselig ovän så drängliga ned. Strand Tidsfördr. 2: 48 (1763).
Spoiler title
Spoiler content