SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRÄNGSKAP, m.
Etymologi
[fsv. drängskaper, isl. drengskaper; i nysv. upptaget från fsv. l. isl.]
(†) afledn. till DRÄNG i bet. 4 e: mandom, manlighet, käckhet. Tu hafwer mehr wunnet med swijk och list, än med drengskap ock mandom. Verelius Götr. 255 (1664). Om .. (Inge den äldre) berättas, at han försvarat Riket med drängskap och tapperhet. Lagerbring 1Hist. 2: 26 (1773).
Spoiler title
Spoiler content