SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DUDENDOPP, m.
Ordformer
(dudendop, dådendypp)
Etymologi
[jfr ä. d. dudendop, af nt. dudendopp, sannol. eg.: dumskalle; jfr t. dude, enfaldig person, samt nt. dopp, skålformigt föremål, mht. topf, gryta, hjärnskål (se DOPP, sbst.1); jfr äfv. nt. dudenkop, t. dudenkopf]
(†) enfaldig stackare, tok, narr; äkta man som bedrages af sin hustru, hanrej. Här hänger lille Astrild kär! / Ach ynka! sij den lille Kropp / Ther hänger; arme Dudendop! Stiernhielm Harm. 4 (1668). Så går digh, Dådendypp, som andras barn skall nära, / Att fadren leer der åth, att du har slijk vanähra. GCederhielm Vitt. 128 (c. 1700).
Spoiler title