publicerad: 1922
DULS- dul4s~, äfv. dɯ4ls~, äfv. 3~ (du`ls Weste).
Ordformer
(dyls- Nordström Samh. 2: 108 (1840: dylsed). Angående ssgsledens former i förb. med sbst. MÅL se DULSMÅL)
Etymologi
[fsv. duls-, dyls-, gen. af dul, dyl, döljande, nekande (jfr DOLSK, adj.2, DULGA-, DÖLJA). Formen med y beror på anslutning till fsv. dylia, dölja]
(i fråga om ä. rättsförh.) i ssgr för att beteckna ett hemlighållande l. nekande; jfr DULGA-.
-ED. [fsv. duls eþer] benämning på den ed hvarigm svaranden i ett dulsmål friar sig. Nordström Samh. 2: 108 (1840). —
-MÅL. se d. o.
Spoiler title
Spoiler content