SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUN, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar (Möller (1790)) l. -er (VetAH, Hülphers).
Etymologi
[jfr nor. dial. dun(e), svärm, stim, isl. dunr (i ordböckerna anfördt ss. dunn; i Snorres Edda: dúnn), flock; möjl. samhörigt med DÅN o. urspr. utgående från det buller som uppstår, då en större mängd djur röra sig]
(†) om fiskstim. (Strömmingen) kommer til lands i stora duner eller flockar. VetAH 1748, s. 114. Hülphers Norrl. 1: 96 (1771; i fråga om lax).
Spoiler title