SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUNGJORD duŋ3~jω2rd, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr DUNGA, v.]
(i sht i Östergötl.) landt. mullhaltig, oftast med mosand o. lerslam blandad jordart som i sht förekommer i dälder l. på (åtminstone före verkställd afdikning) vattensjuka ställen, backlera, sur mulljord. Linné PlutoSv. 37 (1734). En del dungjord i dälder är ganska benägen, at behålla syran. VetAH 1749, s. 188. Holmström Naturl. 2: 10 (1889).
Spoiler title
Spoiler content