SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUNKIG, adj.
Etymologi
[jfr DUNKEN]
(†) unken, möglig. Fröet (som sås) må icke vara öfver ett eller 2 år gammalt, icke ornat (dvs. unket), dunkigt eller af möss ätit. Broocman Hush. 4: 11 (1736).
Spoiler title
Spoiler content