SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUNS, sbst.2, m.
Etymologi
[jfr t. duns, eng. dunce; eg.: anhängare af Johannes Duns Scotus (1308), som var känd för sina spetsfundigheter]
(†) dumhufvud. Leopold 2: 399 (1815).
Spoiler title
Spoiler content