SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUPLIKATOR dup1lika3tor2, stundom —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Ordformer
(-ic- SD)
Etymologi
[jfr dan. o. t. duplikator, fr. dupliquateur (i bet. 1), eng. duplicator (i bet. 2); till DUPLICERA 1 efter mönstret af andra namn på apparater o. d. med ändelsen -ator)]
1) fys. benämning på ett numera föga användt instrument medelst hvilket en svag elektricitetsladdning kan flera ggr fördubblas o. därigm närvaron af äfv. små elektricitetsmängder upptäckas. NF (1880). jfr Dalin (1871).
2) apparat för mångfaldigande af skrifvelse o. d.; mimeograf. SD 1907, nr 18, s. 8. PT 1916, nr 71 A, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content