publicerad: 1923
DUPLIKANT dup1likan4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äfv. stafvadt -ic-)
Etymologi
(förr) biträdande lärare vid ett läroverk, extra lärare. Duplicanter och Vicarier .. antager Biskopen. FörslSkolordn. 1817, s. 49. (G. Sommelius blef) duplikant vid rektorsklassen af Lunds skola d. 14 aug. (1835). Rietz SkolvII 310 (1848). SPF 1856, s. 106. 2NF (1906). — jfr REKTORS-DUPLIKANT.
Ssgr (förr): A: DUPLIKANT-ARFVODE~020. (duplikants-) Schotte NyköpElLärovH. 2: 58 (i handl. fr. 1839). —
B: DUPLIKANTS-ARFVODE, -BEFATTNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content