[fsv. döfth, stoft, sv. dial. dyft, dift, (icke ett) dugg, is-stamsbildning motsv. as-stammen DOFT(se d. o.)]
(hvard.) grand, dugg; bl. i nekande, frågande l. villkorlig sats l. i förb. hvartenda dyft; jfr DOFT 5. Sehlstedt 4: 115(1868, 1871). Jag behöfver aldrig göra ett skapande dyft. Lindqvist Dagsl. 3: 84(1904). Han visste .. inte ett dyft om hela historien. VL 1908, nr 146, s. 5. Och ensam (gjorde han) vartenda dyft. Sjödin StHjärt. 39(1911).
