DYCKNAGEL dyk3~na2gel, r. l. m.; best. -n; pl. -glar.
Etymologi
[jfr d. dyknagle, af d. dykke, af nt. dücken, sjunka, sänka ned, särsk. slå ned en spik under ytan af träet (jfr DYCKERT 1), o. nagle, spik (se NAGEL)]
(i fackspr.) stamp afsedd att användas vid neddrifvandet af en spik (dyckert) under det föremåls yta i hvilket den skall fastsättas. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3.
SAOB
