SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYKA, v.1, ipf. dök.
Etymologi
[sv. dial. dyka, springa fort; jfr nor. dial. dika, löpa, fara rastlöst omkring, äfvensom isl. dik, springande]
(†) springa fort, skumpa, ”ränna”. (Sv.) Han dök, (t.) er gumpte oder galopirte. Lind (1749). Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content