[jfr t. o. eng. dynast; ytterst af gr. δυναστής, herre, härskare, till δύνασϑαι, vara i stånd, vara mäktig (jfr DYNAMIK)]
(mindre br.) maktinnehafvare, härskare, potentat; i sht i fråga om äldre o. utländska förh. Den förste, som grundlade Staden, var en af Cananeernes Dynaster. Björnståhl Ręsa 5: 113(1779). Dynasternes rätt öfver sina underlydandes personer. Almqvist GMim. 1: 165(1841). OoB 1892, s. 139.
