publicerad: 1923
DYRING dy3riŋ2, sbst.2, om person m.||ig., om sak r.; best. -en; pl. -ar.
(hvard.) försäljare som är dyr på sina varor (jfr DYR, adj. I 2); dyr pjäs; (jfr DYR, adj. I 1 a); jfr DYRENDAL. De var mig en dyring! Östergren (1918).
Spoiler title
Spoiler content