SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRKEL, m.?
Etymologi
[sidoform till DYRK, möjl. uppkommen gm anslutning till NYCKEL; jfr nt. diirker]
(†) dyrk. Schroderus Lex. 45 (1637). Dhe andre indre låsen dyrkadhe dhe up med en dyrkel, som Lars hadhe. ConsAcAboP 4: 226 (1674).
Spoiler title
Spoiler content