SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRKNING dyr3kniŋ2, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
vbalsbst. till DYRKA, v.1
1) abstr.
a) (mindre br.) till DYRKA, v.1 I 1. Weste (1807).
b) (föga br. utom ss. första led i ssgr) till DYRKA, v.1 II 1: dyrkan. Om framlidhne Helghons dyrkning warder lärdt, at ... UpsMöt. G 3 b (1593). Linc. (1640; under cultus). — jfr JORD-, SOL-, TORS-DYRKNING.
2) (knappast br.) ngt konkretare, till DYRKA, v.1 II 1: sätt att dyrka, kult; jfr DYRKNINGS-SÄTT. (Gudar) som genom slemme och vthlendske dyrkningar ens sinne intaghe. Schroderus Liv. 690 (1626; lat. pravis et externis religionibus). Vissa sätt / Af böner, dyrkningar och sånger. Leopold 2: 22 (1799, 1815).
Ssgr (till 1 b): DYRKNINGS-STÄLLE. (enst., †) kultplats. Crom-leach betydde et dyrkningsställe hos Druiderna. Ossian 2: 6 (1794).
-SÄTT. (fullt br.) Blom i SAH 5: 244 (1794). Samojedernas .. Sjadæi (likna) .. Lapparnes Seitar, både med afseende på bilder och dyrkningssätt. Düben Lappl. 238 (1873).
Spoiler title
Spoiler content