SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRKAN dyr3kan2, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel ((†) -en Svart G1 119 (1561: Gudz dyrckanen)).
Ordformer
(dyrken (i bet. I) RA 1: 436 (1545), Därs. 460 (1546))
Etymologi
[fsv. dyrkan, motsv. isl. dyrkan, ä. d. (o. dan. dial.) dyrken (bl. i bet. I). Afledn. af DYRKA, v.1]
I. (†) motsv. DYRKA, v.1 I 1: högt pris, dyrhet, dyr tid; jfr DYRKA, sbst. The monge olaglige köpmen .. (äro) uthen tvifvel then störste ursak .. till all dyrken och hord tid, som nu på färde äre. RA 1: 436 (1545). Den stoora orichtigheet och dyrkan .. på alla partzeler. BtÅboH I. 6: 133 (1634).
II. motsv. DYRKA, v.1 II.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] motsv. DYRKA, v.1 II 1: tillbedjande, åkallande; vördnad; stundom ngt konkretare, med tanken på sättet o. ceremonierna: kult, gudstjänst. Helgonens dyrckan och åkallan. Tegel G1 2: 278 (1622). Gudz retta dyrkan. Verelius 293 (1681). Caracteren af .. (grekernas) dyrkan (var) mindre fruktan än tillförsigt. Tegnér (WB) 2: 253 (1812). Bönderna .. brukade förvara stenar af rund form och visa dem samma dyrkan som deras hedniska förfäder visade sina afgudar. Nilsson Ur. I. 4: 45 (1843). Personer .. som i hemlighet äro tillgifna en dyrkan, hvilken står i den fiendtligaste motsats till den kristna religionen. Rydberg Frib. 229 (1857). Judarne gåfvo sin dyrkan åt en enda gud. Tegnér i UVTF 12: 97 (1875). — jfr AFGUDA-, BILD-, DJUR-, ELD-, FETISCH-, GUDS-, HELGON-, MARIA-, MÅN-, ORM-, PÅFVE-, SJÄLA-, SKRYMTE-, SOL-, STEN-, TROLLDOMS-, TRÄD-, ÄNGLA-DYRKAN m. fl. — särsk.
a) motsv. DYRKA, v.1 II 1 d α. Hans förakt för köttets dyrkan. CVAStrandberg 3: 75 (1868). Har han egnat för mycken dyrkan åt kruset. Nyblom Hum. 278 (1874).
b) motsv. DYRKA, v.1 II 1 d β. Ädla Ärbarhet, .. Huru kan Er dyrkan tillfyllest uphöjas? Dalin Arg. 1: 190 (1733, 1754). I ensidig dyrkan af förståndsutvecklingen förbiser man, att denna icke mäktar dana fullödiga personligheter. ESöderberg i LfF 1910, s. 12. — jfr FORM-, FÖRNUFTS-, METOD-, SKÖNHETS-DYRKAN m. fl.
2) motsv. DYRKA, v.1 II 2: tillbedjande. Du dyrkan och förackt i lika jämnvigt fått. Nordenflycht Fruent. 13 (1761; om kvinnokönet). Jag älskar henne ömt, ja ända intill dyrkan. Remmer Theat. 1: 123 (1808, 1814). Den dyrkan en del svenskar egna de .. ramtyska inalles .. och ungefär. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 510. — jfr ADELS-, BOK-, GENI-, HJÄLTE-, KVINNO-, MÄNNISKO-, SJÄLF-, SNILLE-DYRKAN m. fl.
3) (†) motsv. DYRKA II 3: vördande, vördnad. Såsom Lagstiftare hafva .. (G1 o. G2) vunnit sit Rikes och främande folkslags mäst utmärkta vördnad, samt eftertidens altid oväldiga dyrkan. Schönberg Bref 2: 77 (1778).
III. motsv. DYRKA, v.1 III 2: odlande, idkande; numera knappast annat än om vetenskapsgren o. d. Ett .. älskvärdt studium, då man med naturens dyrkan förbinder vänskapen och kärleken! CGGjörwell i MoB 2: 30 (1791); jfr II 1 b. I Upsala invigd i fornålderns och vettenskapernas dyrkan. Franzén Minnest. 1: 10 (1811). Uttryck och vändningar, som igenkännas från genrens dyrkan alltifrån Horatius och Pope. Blanck NordRenäss. 384 (1911).
Ssgr: A (†): DYRKAN-VÄRD, se B.
B: (II 1) DYRKANS-FULL. (tillf. ssg) Om du än kan skåda neder / uti det dyrkansfulla hjertat, / så visa att ... Ling Agne 153 (1812; i bön till ”Jumal”). —
(II 1, 2) -FÖREMÅL~102 l. ~200. föremål för någons dyrkan. Tamm SammansOrd 63 (1900). —
-VÄRD. (dyrkan- Brenner)
1) till II 1: tillbedjansvärd. Dyrkan-wärde Skallde-Mör, / Dyra Dicht- och Konst Gudinnor. Brenner Dikt. 2: 50 (1714). (Guds) dyrkansvärda fullkomligheter. Lehnberg Pred. 2: 8 (c. 1800). (Hedningarna ansågo Jupiter o. Merkurius) för heliga dyrkansvärda väsen. Rydberg Varia 220 (1893).
2) till II 2: tillbedjansvärd. (Afunden) längst i Nordens trakter smädat / En Voltaires dyrkans värda namn. Kellgren 2: 12 (1781). Det måtte väl inte vara herrns allvar ..? (Svar:) Jo, dyrkansvärda. Blanche Grann. 13 (1853). I hans ögon var hon den enda dyrkansvärda. Wulff Dante 41 (1897).
3) (†) motsv. DYRKA II 3: vördnadsvärd. Ett ädelt hjertas strid .., / Som under motgång tryckt med styrka håller prof / .. / En lott, så dyrkansvärd är icke gjord för alla. Adlerbeth Poët. 1: 262 (1802). —
-VÄRDHET—0~2 l. ~20. —
-VÄRDIG. (föga br.) = -VÄRD. Bergklint Vitt. 56 (1774; i apostrof till ”Naturens Mor”). Den dyrkansvärdiga Bretagnskan, finner smak / I mina vers. Leopold 1: 306 (1808, 1814).
Spoiler title
Spoiler content