publicerad: 1923
DYRKA dyr3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (†, Ebr. 10: 11 (NT 1526), OPetri PEliæ g 3 b (1527: -ilse), Dalin Arg. 2: 182 (1734, 1754; i pl.; måhända ngt konkretare, = dyrkningssätt). -NING (se DYRKNING, sbst.1); DYRKARE (se d. o.), DYRKARINNA (JournLTh. 1812, nr 126, s. 1, osv.), DYRKERSKA (numera mindre br., utom ss. senare led i ssgr, Lælius Jungf. H 4 a (1591: afgudadyrkersker), Lind (1749), ÖoL (1852)).
Ordformer
Etymologi
[fsv. dyrka (dörkia, dircka), d. dyrke, isl. dyrka; afledn. af DYR, adj. Med afs. på bet. II o. III jfr lat. colere]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. fnor.] (numera mindre br. utom i förb. dyrka upp, se särsk. förb.) höja l. stegra priset på (en vara, ett arbete osv.), göra dyrare, fördyra; särsk. abs., i fråga om auktioner l. dyl.: gifva högre bud (o. därigenom vålla att ngt blir dyrare); med afs. på pris: stegra; i pass. förr ofta i intr. bet.: stiga i pris (l. värde), blifva dyrare; förr äfv.: sätta l. hålla dyrt pris på (en vara osv.); förr stundom allmännare: värdera l. skatta (så l. så högt); ngn gg (förr) med saksubj.: öka värdet på (en vara), äfv.: vålla att priset på (ngt) stiger. På auktionen efter S. satt T. hela tiden o. dyrkade, troligtvis för familjens räkning. Boken blef dyrare än jag tänkt, men T. dyrkade flere gånger för mig. Allehande waror j riichit dyrkas och ghaa wthur gamble sidwennien. GR 3: 363 (1526). När ther kome någre skiip eller fremmende köpmen tiil byn, falle i thom öffuer dyrkandis huad ther komber jn (som en hoop swin) alle i sender (dvs. på en gång). GR 11: 261 (1537). Köpmän och Handtwerckare, som theras wharur och arbete, widh Gudz Nampn alt för högt dyrcka och werdera. L. Paulinus Gothus Ratio 118 (1633). Manufacturerne .. dyrcka den rudem materiam (dvs. det råmaterial) som i Landet finnes. RARP 3: 168 (1641). Genom sin ansenl(iga) consumption öka och dyrka (Bergslagen) priset, så på spannemåhlen som andra varor. VDAkt. 1751, nr 21. Dalin (1850; med uppgift att ”dyrka upp” är ”vanligare”). Björkman (1889).
2) (†) med personobj.: betala (ngn) dyrt. Jngen mestare tubbe annars folck eller gifue och dyrckie någån mestere swenn högre, än som hwars och eens skråå .. vtwiser. BtÅboH I. 2: 162 (1621). En skälig och mycket lindrig taxa, .. på det de (dvs. medici) sig ej alltför mycket måge låta dyrka. Hjelt Medicinalv. 1: 26 (cit. fr. 1699).
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] med afs. på ett högre (l. åtm. i ett l. annat afs. ss. gudomligt betraktadt) väsen (äfv. materiellt föremål, gudabild, fetisch osv.): ägna l. frambära gudomlig hyllning åt, ”tjäna”, tillbedja; eg. om den yttre hyllningen (af bön, knäfall, offer osv.) l. kulten; sedan äfv. om det inre sinnelaget: hysa känslor af vördnad, hängifvenhet, tro osv. mot, vörda ss. gud. Dyrka ngn såsom (förr äfv. för) en gud. Dyrka Gud med offer, böner, lofsånger. (Hedningarna) haffua ärat och dyrkat the ting som skapat äro, öffuer honom som them skapat haffuer. Rom. 1: 25 (NT 1526). Huar och en prest är huar dagh j gudz dyrkelse. Ebr. 10: 11 (NT 1526). Sy man haffuer dyrkat for gud, / .. / then stora Babilonis brudh. Ps. 1536, s. 82. S. Erici skrin i Upsala skall af vägen ställas, på thet att the thet icke för en Gudh dyrka skola. RA 3: 57 (1593). Medh hwadh Religion the dyrka Gudh. Chesnecopherus Skäl R r 4 a (i handl. fr. 1595). (Heidrek) dyrkade henne (dvs. Frigga) mäst af alla sijna Gudar. Verelius Herv. 138 (1672). Helga, o Gud tu Helge Ande, tina församling, .. lät henne mer och mer tiltaga, at hon må dyrcka, tiena, tacka och lofwa tig. Hb. 1693, s. 45. Stora Steenpelarer, .. sina Konungar eller Afgudar till Dyrkande upsatte. Rudbeck Atl. 3: 41 (1698). (”Diarna”) blefvo alla laggda på bål och sedan dyrkade med offer. Strinnholm Hist. 1: 215 (1834). Tre öfvergudar dyrkas (af hinduerna): Brama, skaparen, Vischnu, uppehållaren, och Siva, förstöraren. LbFolksk. 432 (1868). — jfr AFGUDA-, BELÄTE-, ENGUD-DYRKANDE, m. fl., sbst. o. adj. — särsk.
a) om den kult som inom den katolska kyrkan ägnas helgonen o. jungfru Maria, deras bilder o. reliker, enl. doktrinen af annan art än den hyllning som ägnas Gud och Kristus. Wij dyrke them (dvs. helgonen) icke annars än gudh til loff. OPetri PEliæ g 3 a (1527; ref. af katoliken PEliæ). Denne biskop Henrik blef sedan ansedd som helig, och dyrkades i synnerhet som Finlands patron. Fryxell Ber. 2: 29 (1826).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. lat.] (†) med afs. på religiös högtid: högtidlighålla, fira, begå. Til äfwentyrs hafwa Fransoserna dyrkat then helge Martini Fest medh Swalgh och dryckenskap. Schroderus Os. 2: 226 (1635).
c) (†) i öfverförd anv., med afs. på religion: utöfva, omfatta. Frijheet .. att öfwa och dyrckia i Sweriges Rijke .. den Påfweske eller Rommerske religionen och läran. Stiernman Riksd. 1456 (1664). Den religion (som) der (dvs. i Marseille) dyrkades. Nilsson Ur. 2: 66 (1862).
d) bildl. (jfr 2).
α) med obj. betecknande en gudomlighet o. d.; eg.: gm sitt lefnadssätt visa sin hängifvenhet för, ägna sitt lif åt, ”tjäna”. Dyrka Backus, Venus, lefva utsväfvande i dryckjom resp. kärlek. Dyrka Diana (dvs. jaga). Stiernhielm Herc. 163 (1648, 1668). Dyrka muserne (dvs. idka litterära sysselsättningar). Columbus Ordesk. 63 (1678). Hjerta, mun och krafter / Dyrka Vinets Gud. Bellman 3: 73 (1768). Vi kunde här dock peka på / .. dem, som dyrka sin buk (dvs. frossa) / Långt mer än vi. Thomander 3: 383 (1826). Det är vid hemmets altare, som lifvets sedliga makter trognast dyrkas. Wisén Tal 5 (1881); jfr β.
β) [jfr lat. sacra literarum colere] (i litterär stil) med afs. på ngt mer l. mindre abstr.: vara obetingadt l. innerligt hängifven ngt (o. i gärning visa detta), hylla; stundom svårt att skilja från 3. Göra sig en Afgud, pfuy! / Af en wanskelig (dvs. förgänglig) Figur! / .. / Ney, O Döttrar, icke så. / Dyrcker ingen, vthan Dygd. Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Nöjet dyrkas ej mer. Försakelser, tårar och armod / Bana allena en väg till de Christnes diktade himmel. Stagnelius (SVS) 3: 76 (1817). De utsväfningar, han, i trots af sin framskridna ålder, ännu dyrkade. Blanche Våln. 87 (1847). I uppror mot tidens grubbel .. dyrkade .. (Heidenstam) skönheten och prakten och ögonblickets njutningar. Mjöberg Lsb. 475 (1910). — jfr FORM-DYRKANDE, adj.
2) med afs. på människa (l. hvad som tillhör l. angår henne): omfatta (ngn, ngt) med (nästan) samma känslor af vördnad, hängifvenhet, kärlek osv. som tillkomma det gudomliga; ofta i fråga om kärlek: vara innerligt l. blindt hängifven, tillbedja, älska; särsk. i p. pf. med adjektivisk bet.: älskad, tillbedd; äfv. i substantivisk anv. Ty döden .. / .. slet ur mina kärleks armar, / Den al min glädje var, / En maka, den jag dyrkat har. Nordenflycht QT 1745, s. 31. Lejonets ädla, mäktiga grymhet förbannas: / Hjeltens firas, beundras, dyrkas i eviga slägter. Thorild 1: 42 (1782). Dyrkade bild! / Ack! huru sann! Wallin Vitt. 1: 28 (1808; om GIII:s staty). Till den evigt Dyrkade. Leopold 6: 368 (c. 1820; öfverskrift på en dikt). Makans enda fel var att alltför ömt och dyrkande älska sin man. Bremer Hem. 2: 36 (1839). En ungdom, som .. begynte med att frukta, slutade med att dyrka (sin lärare). Böttiger 6: 358 (1847). Han hade aldrig dyrkat de små. Strindberg Hafsb. 79 (1890).
3) [jfr motsv. anv. af lat. colere] (†) i mera obestämd bet.: vörda, ära, värdera, skatta; äfv.: gm yttre uppmärksamhet, tjänster osv. lägga sin vördnad o. tillgifvenhet för (ngn) i dagen, hylla, erkänna. Församlingenes Föreståndare .., the ther högeligen dyrkade een hoop odrägelige Ceremonier, them Gudh ingenstädes befalat hafwer. Schroderus Os. 2: 2 (1635; lat. admirati sunt). Dyrka .. en Patron. Columbus Ordesk. 63 (1678). Myckenheten trodde och dyrkade dem (dvs. biskoparna). Celsius G1 1: 195 (1746). Hvarken (Laërtius) .. eller många andra (författare) förtiena at blifva dyrckade, som orakel med en blind tilgifvenhet. Lagerbring HistLit. 13 (1748). En .. vördad Kongl. Academiens Ledamot, hvilkens godhet och undervisning af mig til döden skal dyrkas. Acrel PVetA 1793, s. 4. De enkla lärors bud mitt eget hjerta dyrkar. Wallin Vitt. 1: 15 (1805).
III. odla; idka, utöfva.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. lat.] (numera bl. ngn gg ss. tillfällig danism) med afs. på jord, växt o. d.: odla, kultivera; med afs. på jord äfv.: bruka. Hasselträ skrifwes aff Auctoribus wara uthaff åtskilligt Slagh effter som thet dyrkas i Trägårdarna eller .. wäxer wildt i Skogen. Palmberg Ört. 26 (1684). At iag kunde hinna med Prästagården .. i åhr at dijrka ok besåå. VDAkt. 1698, nr 42. Somliga orter kunna dyrkas til dubbel äring och afkomst. VetAH 1739, s. 86. At man i Dalarne skulle dyrka Flyghafren såsom Säd, är en felacktig upgift. Retzius FlOec. 94 (1806). Dyrka jorden. Lindfors (1815; anmärkt ss. mindre br.). Mark vi dyrka, bryta sten. Bååth Dikt. 9 (1879). Till vänster .. fanns ännu dyrkad jord. Norlind Hell. 1: 66 (1912).
2) [jfr fsv. vtländzkan räth j riket ey dörkia samt motsv. anv. i lat.] med afs. på egenskap, sysselsättning, lefnadssätt, vetenskap o. d.: idka, utöfva, syssla med, ägna sig åt, praktisera; numera knappast annat än med afs. på vetenskapsgren l. dyl.; jfr UPPDYRKA. (Landshöfdingen o. borgmästaren) Bleffve .. förmante enigheet sigh emellan att dyrkia. RP 7: 519 (1639). Island var .. nästan det enda (stället) i Norden, hvarest vettenskaperne dyrkades och upodlades. Troil Isl. 142 (1777). Den yppiga lefnad, som både vid hofvet och i staden dyrkas. Fischerström Mäl. 367 (1785). Leyden, hvarest han i 2 års tid med flit dyrkade Anatomien. Acrel PVetA 1796, s. 108. Alla vetenskaper och discipliner har han (dvs. Lionardo da Vinci) dyrkat. Levertin Diktare 17 (1898).
Särsk. förb.: DYRKA UPP l. OPP10 4. (fullt br.) till I: höja l. stegra priset på (en vara), göra dyrare, stegra; äfv. i öfverförd anv.: skrufva upp; jfr UPPDYRKA. Dyrka up säden. Sahlstedt (1773). Matvarors dyrhet dyrkar up priset på alla andra varor. Möller (1790). Ensligheten är en skarp pröfvare. Den dyrkar opp känslorna, den fördjupar dem. Bremer Sysk. 2: 101 (1848). (Förf.) gick ut att .. se på landskapet; dyrkade upp sig i en lättsinnig diktarstämning. Strindberg Fagerv. 226 (1902). Stränga straff drabba dem, som oskäligt dyrka upp priserna. Hildebrand Donaumon. 67 (1915).
Ssgr (jfr under DYRKAN, o. DYRKNING, sbst.1): A: (I 2) DYRK-VÄRDIG. (tillf., †) dyrkansvärd. Mången Skönheet finnes här / Som med Skiäl dyrckwärdig är. Lucidor Hel. (VSV) 22 (c. 1670).
B (†): DYRKE-SÄTT. dyrkningssätt. Julen begicks Guden Thor eller Solen eller Frey til ähra för lyckelig åhrsväxt med otaliga dyrkesätt och glädjetekn i många nätter. Dalin Hist. 1: 167 (1747).
Spoiler title
Spoiler content