SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄLA l. DELA, f.; pl. -or (Stiernman Com. 2: 509 (1648)) l. -er (GR 11: 270 (1537: sågedeler), Stiernman Com. 2: 195 (1638), LMil. 2: 81 (1687) m. fl.).
Ordformer
(de(e)ler, dehler GR 11: 270 (1537: sågedeler), Därs. 23: 384 (1552: sågedeeler), Rusttienstzordn. 1686, s. C 2 a, LMil. 2: 81 (1687). dä(h)ler Stiernman Com. 2: 85 (1637), OxBr. 11: 781 (1640), Därs. 824 (1645) m. fl.; dählor Stiernman Com. 2: 509 (1648))
Etymologi
[jfr sv. dial. däla, äfvensom d. dæle, d. dial. dæll, pl. dæller l. dæler (Molbech). Ordet är lånadt af mnt. dele, planka, motsv. holl. deel, planka (hvaraf eng. deal), eg. samma ord som sv. TILJA]
(†) bräda. Brädher l. Tolfft (betala i tull) 4 (öre) Däler 1. Tusend. 18 (riksdaler). Stiernman Com. 2: 85 (1637). Dehler eller Bräder. LMil. 2: 81 (1687). jfr: Däla .. gålf. Spegel Gl. 77 (1712). — jfr SÅG(E)-DÄLA.
Ssg: DÄL- l. DEL-DRAGARE. (däl-) (†) plankbärare. (Elefanten) lade .. stockarna så jämt på hvarannan, som någon däldragare. Osbeck Resa 348 (1757). BrandordnGbg 1748, III. 2: 9.
Spoiler title
Spoiler content