publicerad: 1923
DÄMMA, v.1 -ade (Petreius Beskr. 1: 32 (1614), Sterchierus EKafle B 1 a (1648)); i ipf. äfv. dämde (Brasck FörlSon. L 2 b (1645)). vbalsbst. -ANDE (GR 25: 293 (1555: demmende), Isogæus Segersk. 90 (c. 1700)), -AN (SUFinlH 1: 87 (1600)); -ARE (Schroderus Albert. 2: 131 (1638)); jfr DÄM.
Ordformer
Etymologi
(†) lefva i sus o. dus, rumla, svira; i sht i uttr. slämma och dämma. Menigt folk som dageligen inthz annet, änn till att slemme och demme, sig beflijte. RR 1545, fol. 106. (Soldaterna) swärma och dämma .. dagh och natt. Isogæus Segersk. 941 (c. 1700).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content