SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄMMARE däm3are2, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[till DÄMMA, v.2]
1) (†) å orgel: spärrventil; i ssgn VÄDER-DÄMMARE; jfr DÄMMA, v.2 1 b.
2) mus. till DÄMMA, v.2 3 slutet: mekanisk inrättning å skilda instrument, afsedd att dämpa l. kväfva tonen, sordin. Mecklin BegTonk. 57 (1802). 2UB 2: 204 (1901).
3) i mer l. mindre bildl. anv. af 2. Hans hustrus tungsinthet .. liksom satte en dämmare på de högre tonerne. Lysander Almqvist 303 (1878). Ständigt och öfverallt söka lägga en dämmare på glädjen. Cronholm Minnesbl. 282 (1908).
Spoiler title
Spoiler content