DÄMME däm3e2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Halland) dämme; till DÄMMA, v.2]
(bygdemålsfärgadt) damm, fördämning; i sht om mindre sådan. Rothof Hush. 103 (1762). Bäfrarne (anlägga) förut en dam eller ett dämme nedanför det ställe, der de ämna bygga. LbFolksk. 106 (1868). 2NF 25: 1306 (1917).
SAOB
