DÄRI4~1 l. 04, l. DÄRUTI4~01 l. 104, adv.
Etymologi
[fsv. þär i, thär uti; jfr d. deri, t. darin o. darein]
I. (i sht i skriftspr.) demonstr.
1) i lokal bem., i fråga om befintlighet l. läge i ngt l. förflyttning l. rörelse in i l. ned i ngt osv.: i den l. det l. denna l. detta osv.; äfv. mer l. mindre bildl. Vagnen med allt där(ut)i befintligt gods. Den som gräfver en grop för andra, faller ofta själf däri. RARP 2: 8 (1633). En sakta gnäggning han från sig gaf, / Det låg en klagan deri. Snoilsky 2: 81 (1881).
2) i öfverförd anv.: i den saken, därutinnan, med afseende därpå, i det afseendet o. d. (särsk. vid många adj., verb osv. som konstrueras med prep. i). Han hade ingen del däri. Jag kan icke finna mig där(ut)i. Där(ut)i (miss-) lyckades han. Jag blandar l. lägger mig icke där(ut)i. Däri har du rätt. Just där(ut)i består l. ligger skillnaden. Han var olik de andra där- (ut)i, att han (osv.). Jtt sådana leffuerne, at wij ther vthi daghlige förtörne wor hemmelske fadher. OPetri Hb. C 3 b (1529). Andra (sågo) däruti (dvs. i tillvägagångssättet) .. ett brott mot grundlagen. De Geer Minn. 2: 60 (1892).
II. (numera bl. i skriftspr.) rel.
