publicerad: 1923
DÖDLIG dø3dlig2, adj. -are (gradf. dock mindre br.). adv. -T, -EN (föga br., GR 27: 148 (1557), LoW (1911)) ((†) = GR 16: 154 (1544), Knöppel Mannsschol. 23 (1741); -a Linc. (1640), LexTrip. (1742)).
Ordformer
(död- Carl IX Rimchr. 34 (c. 1600) osv. dödt- GR 16: 154 (1544). döde- (-öö-) GR 1: 24 (1521), Topelius Planet. 2: 124 (1889). döe- SUFinlH 5: 362 (1618). dödz- Linc. (1640; under mortifere; jämte döde-), Thelaus AOlufsson (1659; i titeln) -lig(h) GR 1: 24 (1521) osv. -ligin PJGothus Luther ScrSent. X 2 a (1597), RP 8: 80 (1640))
Etymologi
[fsv. döþeliker (-likin), motsv. d. dødelig, isl. dauðligr, t. tötlich, eng. deadly, afledn. af DÖD, sbst., o. DÖDA]
— jfr ODÖDLIG.
1) (†; se dock b, c, d) som har att göra med l. står i förbindelse med l. åtföljer döden l. ngns död l. som innebär död o. d.; döds-. AOxenstierna 1: 17 (1605). Then dödelige Roszlan (dvs. dödsrosslingarna). Schroderus Comenius 956 (1639). Herr Mathias Soops dödeliga uthroop (dvs. det att man ”utropat” Soop ss. död). Ekeblad Bref 1: 124 (1652). Kullberg Ariosto 2: 81 (1865). — särsk.
a) vid ord som betyda hädangång l. aflida; dels ss. adj. vid sbst. sådana som afgång, från~ fälle, dels ss. adv. vid verb (nästan bl. i p. pf.) sådana som afgå, aflida, affalla, frånfalla, afsomna. GR 13: 317 (1541). Min S(alig) man är i krijgh dödeligen afgången. VDAkt. 1660, nr 135. Konung Caroli XI .. dödelige frånfälle. Rüdling 101 (1731). Möller (1790).
b) (fullt br.) vid sbst. som betyda påföljd o. d., jfr 4; numera nästan bl. i uttr. få en dödlig utgång o. d., om sjukdom: sluta med döden, gå till död. Acrel Sår 123 (1745). Björkman (1889).
c) (fullt br.) substantiveradt, i uttr. något dödligt, numera nästan bl., ngt arkaiserande, i uttr. om något dödligt skulle träffa l. hända (förr vanl. vidkomma) honom (henne osv.), om ngt mänskligt skulle träffa honom (henne osv.), om han (hon osv.) skulle dö. LReg. 104 (1616). I fall något dödligt skulle tima skall min skuld likväl ej blifva obetalt. Leopold (1807) i 2Saml. 9: 62. Topelius Planet. 2: 124 (1889).
d) som är tecken på l. tyder på (en snart förestående) död; numera bl. öfvergående till ett förstärkningsord, om ansiktsfärg l. dyl.: dödsliknande; ss. adv.: som döden. Nw fölia the tekn som dödelighe äre. BOlavi 117 a (1578). Herthas röst bäfvade ej, men hon var dödligt blek. Bremer Hertha 324 (1856). En dödlig hvithet steg upp i .. (delinkventens) ansikte. Grebst Korea 279 (1912).
e) (†) om tid: under hvilken stor dödlighet råder; jfr 4. AJGothus ThesEp. 4: 67 (1619). Martii månad har .. varit mycket dödlig i Åbo. Calonius Bref 340 (1798).
f) bildl.: utan lif o. rörelse, död (se DÖD, adj. 8, 20). Inte vaar leffvande lijkt, men alting dödligt och öödligt. UHiärne Vitt. 166 (1665).
2) som är underkastad döden l. förgängelsen, hvars lott l. bestämmelse det är att dö, som en gång skall dö, ändlig, förgänglig. GR 1: 24 (1521). (Guds) anda .. skall göra eder dödeliga lekamen lefvande. Rom. 8: 1 (NT 1526). Wij äre alle Dödelige. Därs. 10: 279 (1535). Jag (dvs. Mars) skal Dundra med kraft. The dödlige Menniskiehiertan / The skole bäfwa och hijszna ther åt. Stiernhielm Fred. 1 (1649); jfr b. Ingen dödlig makt eller skrifven lag garanterar en framtid. Sander i 3SAH 4: 101 (1889). — särsk.
a) [jfr lat. mortales, fr. les mortels] substantiveradt: dödlig varelse, människa; ofta i direkt motsättning mot: gudarna, de odödliga. Det där är inte en sak för vanliga dödliga. Dalin Arg. 1: 4 (1732, 1754). Underligt, hur de dödlige städse de evige klandra! Johansson HomOd. 1: 32 (1844). (Hon ägde) en styrka, hvilken hjälpte henne att öfvervinna alla de svårigheter, hvari andra mindre klarsynta dödliga fastna. Geijerstam LycklMän. 79 (1899).
b) (i högre stil) öfverfördt, om kroppsdel, öfvergående i bet.: mänsklig. (De förnäma) hafva fel, min son, dem har hvart dödligt bröst. Leopold 2: 157 (1794, 1815). Med ett Varde! skapade Du verldar utan tal, hvilkas gräns intet dödligt öga mäter. Hb. 1811, s. 60.
c) (†) om ting, förhållande l. dyl.: ändlig, förgänglig, motsatt: evig; ofta om det mänskliga lifvet. Efter thet är nu en dödelig verd förhanden. GR 21: 6 (1550). Alla andra Bööker (än bibeln) lära dödelig ting, ock ther the äre aldrabäst. PJGothus Luther ScrSent. L 8 b (1597). (Hennes) dödliga lefnad på jorden har lycktat. CFDahlgren 2: 293 (1821). BEMalmström 6: 11 (1845).
3) (numera knappast br.) som snart skall dö, i uttr. se dödlig ut, se ut som om man kunde dö när som helst. Ihre (1769; under dö). Bremer Hertha 63 (1856).
4) som medför l. vållar död, dödande, lifsfarlig; numera i sht, ngt arkaiserande, om sjukdom, sår l. dyl.; äfv. mer l. mindre bildl. Rom. 6: 12 (NT 1526). Ett dödeligit Såår. Lælius Bünting Res. 1: 168 (1588). En dödhelig wäria, såsom swärdh, dart, knijff .. eller annat sådant. Lagförsl. 493 (c. 1606). Dödelighe förgifft. Schroderus Comenius 793 (1639). Lagercrantz hade .. ådragit sig en dödlig sjukdom, som .. redan hösten samma år lade honom i grafven. De Geer Minn. 2: 55 (1892). — särsk.
a) ss. adv., bestämmande ett adj. betecknande sjuk, sårad l. dyl.: så att döden (med sannolikhet) följer, till döds; döds-. Erchiebiskop Gustaff Trolle bleff .. dödeligen sårad. Girs G1 155 (c. 1630). Sjuk, tör hända dödeligen sjuk. Riccoboni Catesby 95 (1761). Cronholm Lig. 473 (1839).
b) (†) i sht teol. som medför l. är värd den eviga döden; vanl. i uttr. dödlig synd, dödssynd. OPetri PEliæ c 1 a (1527). Svärjandet .. är en förskreckelig, emot Gud försmädelig, vederstyggelig och dödelig synd. Münchenberg Scriver Får. 120 (1725). Thomander 3: 96 (1826).
5) mer l. mindre bildl., i fråga om sinnesrörelse l. känsla l. i fråga om förhållande l. handling som ger uttryck åt (l. framkallar) en känsla; eg.: så förskräcklig l. svår som döden l. så att man kan dö däraf; döds-; öfvergående i bet.: häftig, ofantlig, outsäglig; ofta ss. adv.: gränslöst, ytterst, ”förfärligt”. Linc. (1640; under capitalis). Dödelig fiendskap. Lagerbring 1Hist. 2: 597 (1773). (I högkvarteret) var (man) i en dödlig ångest öfver Konungens öde. SKN 1841, s. 43. Dödligt förskräckt gaf jungfrun till ett högt skri. Cederschiöld Riehl 2: 89 (1878). En dödlig förolämpning. Topelius Vint. I. 1: 228 (1859, 1880). Dödligt tråkiga (riddarpoem). (Cavallin o.) Lysander 479 (1880). Tullia blir kär! Värkligt, dödligt kär i en ung man. Söderhjelm ItRenäss. 296 (1907). — särsk. öfverfördt o. oeg., i uttr. dödlig fiende, fiende på lif o. död, afsvuren fiende. Humbla Landcr. 25 (1740). Rydberg RomD 17 (1877).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content