publicerad: 1917
ECK, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
(†) hörn, vinkel. Talrikarna äre fyrkantiga och i eckerne gropige. J. Crussbiörn (1645) i Hist. tidskr. 1895, s. 432. Begge morasten .. löpa alt närmare och närmare ljka som i en Eck tillsammans. J. Cederhielm (1708) i Karol. krig. dagb. 6: 130. — jfr FYR-, FEM-, MÅNG-ECK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content