SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
ECK, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äck Rålamb 8: 89 (1691: 4 äck))
Etymologi
[av t. eck(e), hörn (se EGG)]
(†) hörn, vinkel. Talrikarna äre fyrkantiga och i eckerne gropige. J. Crussbiörn (1645) i Hist. tidskr. 1895, s. 432. Begge morasten .. löpa alt närmare och närmare ljka som i en Eck tillsammans. J. Cederhielm (1708) i Karol. krig. dagb. 6: 130. — jfr FYR-, FEM-, MÅNG-ECK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content