SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EFESINSK ef1esi4nsk, äv. e1-, ngn gg äf1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr skrivet eph-. -inisk Baazius, Emporagrius)
Etymologi
[jfr t. ephesinisch, efter lat. ephesinus]
(föga br.) adj. till EFESUS l. EFES(I)ER; jfr EFESISK. Baazius Upp. 20 a (1629). Thet Ephesiniske mötet (år 431). Emporagrius Cat. H 8 a (1669). Den Ephesinska församlingen. Flensburg Kyrkl. tal 290 (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content