SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFESIER efe4sier, äv. 0302, l. EFESER efe4ser, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(förr skrivet eph-. -eser Apg. 19: 28 (NT 1526), Ef. (Bib. 1703; i överskriften) osv.; -esier Apg. 19: 28 (Bib. 1703) osv. epheseer Lælius Bünting Res. 2: 67 (1588; pl.; 2 ggr))
Etymologi
[jfr t. epheser o. ephesier, av lat. ephesius, av gr. ἐφέσιος, invånare i Efesus. Formen epheseer är bildad efter mönstret av sådana bibliska folkslagsnamn som GALILEER, FILISTEER]
1) invånare i staden Efesus i Mindre Asien. Stoor är the Ephesers Diana. Apg. 19: 28 (NT 1526; Bib. 1703: the Ephesiers; öv. 1907: efesiernas). NF 4: 178 (1880).
2) [möjl. i anslutning till Pauli förmaning till efeserna Ef. 5: 3-5; jfr motsv. anv. i t.] (†; se dock slutet) rumlare, drinkare; i ssgn ÖL-EFESER. — särsk. [efter eng. ephesian of the old church, rumlare (Shakespeare)] (skämts., föga br.) i uttr. efesier av den gamla bekännelsen, ”gamla syndare”. Hagberg Shaksp. 3: 288 (1848). (Att smygläsa) är .. ganska gängse bland de yngre studentgenerationerna, fast bland oss ’efesier af den gamla bekännelsen' får det väl betecknas såsom en tämligen sällsynt företeelse. Lindqvist Student. 132 (1906).
Ssg: EFESIER- l. EFESER-BREV(ET).
Spoiler title
Spoiler content