SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERBEDJARE äf3ter~be2djare, m.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[till EFTER- 11 c; efter t. nachbeter]
(numera knappast br.) person som osjälvständigt (ansluter sig till o.) säger efter l. gör sig till språkrör för en annans l. andras meningar l. uppfattning; vanl. i fråga om vetenskap l. konst o. d. Allm. journ. 1815, nr 63, s. 3. Reuterdahl Inl. t. theol. 393 (1837). Schillers med hänsyftning på Kant och dennes efterbedjare yttrade ord, att ”när konungarne bygga få dagsverkarne arbete”. Rein Psyk. 1: 86 (1876). Han var ej någon efterbedjare af andra vetenskapsmäns teorier och förslag. Laurén Minnen 46 (1877).
Spoiler title
Spoiler content