EFTERBEDJA äf3ter~be2dja, v. -beder, -bad, -bådo, -bedit l. -bedt; se för övr. BEDJA. vbalsbst. -ANDE; -ARE (jfr EFTERBEDJARE).
Etymologi
[till EFTER- 11 c; jfr holl. nabidden, t. nachbeten]
(föga br.) vid bön följa (ngt förestavat, en viss text, ett givet formulär o. d.); äv. BEDJA EFTER. Kan du förtänka .. (den trogne) om han med en brinnande angelägenhet efterbeder den bönen, som Guds ande förestafvade honom. Thomander Pred. 1: 312(1849). Ett tanklöst efterbedjande af ett gifvet formulär. Melin Jesu lefv. 3: 167(1849).
