SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERBETE äf3ter~be2te, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till EFTER- 8 (c) o. BETE, sbst.1 3; jfr t. nachhut, nachweide]
senare bete (höstbete) på fält l. äng o. d. som redan förut under samma växtperiod avmejats l. avbetats. Serenius (1734; under later). Vallen var redan betad, men .. lofvade gifva ett godt efterbete. Sv. utsädesfören. tidskr. 1893, s. 116. Ängskaflen .. ger rik skörd och rikt efterbete. Jönsson Gagnv. 164 (1910).
Spoiler title
Spoiler content