SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERFÖLJARE äf3ter~föl2jare, m.||ig. (om kvinna dock hellre EFTERFÖLJARINNA l. EFTERFÖLJERSKA); best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. äptirfylghiare]
eg.: person som följer efter l. efterföljer (ngn l. ngt).
1) (tillf. utom i EFTERFÖLJAR-BÅT) till EFTERFÖLJA 1. Dalin (1850; angivet ss. föga br.). Räfven och fjällräfven följa stundom (vargen o. järven) .. för att uppsnappa kvarlefvorna efter deras måltider, på samma sätt som fjällräfven i polartrakterna är isbjörnens trogne efterföljare. Ekman Norrl. jakt 105 (1910).
2) (†) till EFTERFÖLJA 4 a: anhängare; medhållare. (Prästernas) soknabönder som .. haffua varit theris anhangh och effterfyliare (i daljunkarupproret). G. I:s reg. 4: 356 (1527). Iohan Husz .. bleff förbränd; hwilkens Dödh hans effterföliare the så kallade Husziter .. hämnat hafwa. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 311 (1680). Efterföljare, anhängare af någon Philosophs, lärares, kättares &c satser. Holmberg (1795; under sectateur). Dalin (1850).
3) (mindre br.) till EFTERFÖLJA 6: efterträdare. Påwen .. sägher sich wara .. Petri epterföliare. O. Petri P. Eliæ a 4 a (1527). Förbättringar, som arfsarrendatorn verkställer med egna medel, måste uteslutande komma honom och hans efterföljare i arrendet till godo. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 123 (1895). Hahr Arkitekt. hist. 128 (1902).
4) till EFTERFÖLJA 8.
a) om person; särsk. om person som fortsätter ett av en annan l. andra påbörjat verk o. d. Schönberg Åm. i VetA 1771, s. 54. Vetenskapens utveckling, hvilken blifvit en möjlighet endast därigenom att efterföljaren hvarje gång står på föregångarnes axlar. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 219 (1891).
b) (tillf.) om tidsskede. Den vackra dagen .. hade ingen efterföljare. Bremer N. verld. 3: 1 (1854).
5) till EFTERFÖLJA 11.
a) (†) till EFTERFÖLJA 11 a β. Han är en efterföljare af Herr Archiaterns Method. C. M. Blom (1761) hos Linné Bref I. 3: 283.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] om person; företrädesvis (i religiöst språk) i uttr. Jesu, Kristi, Jesu Kristi efterföljare samt om person som inom litteratur, konst l. vetenskap o. d. ansluter sig till en föregångs- l. märkesman l. till en viss riktning o. d. 1 Kor. 11: 1 (NT 1526). Hwar man wil fuller heetas at wara Christi tienare, men ingen wil wara Christi effterföliare. Muræus Arndt 1: A 1 b (1647). En god föregångare gör en god äfterföljare. Schultze Ordb. 1233 (c. 1755; ordspr.). Kefisodotos visade sig som en efterföljare af den äldre stilen deri att han hufvudsakligen framställde gudabilder. NF 8: 563 (1884). Inom litteraturen .. kom naturbeskrifningen egentligen i gång först med engelsmännen, sedan med Rousseau och hans efterföljare. Nyblom i 3 SAH 8: 278 (1893).
β) (mindre br.) om alster av litteratur l. konst o. d. Skaldestycket (Skördarneav J. G. Oxenstierna) .. tillegnades Gyllenborg, till hvars dikt ”Årstiderna” det är en efterföljare. NF 12: 517 (1888). Hahr Arkitekt. hist. 372 (1902).
Ssg: (1) EFTERFÖLJAR- l. EFTERFÖLJARE-BÅT. sjömil. båt som vid skolskjutning med torpeder användes för att, då mer än en torped i samma anfall avskjutes från en torpedbåt, följa den sist avskjutna torpedens bana o. hålla sig i närheten av denna torped, till dess den inbärgas; jfr INBÄRGNINGS-BÅT. Skjutinstr. f. fl. Torped 1907, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content