SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERGIVANDE äf3ter~ji2vande, p. adj.; adv. (föga br.) =.
Etymologi
[eg. p. pr. av EFTERGIVA; jfr d. eftergivende, ävensom t. nachgebend]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera mindre br.) till EFTERGIVA 3 a: eftergiven (se d. o. 1). Hertig Magnus var frommer, fredsam och eftergifvande. HSH 3: 21 (c. 1740). Laurids .. hade ett eftergifvande och försigtigt lynne. Mellin Nov. 2: 480 (1849, 1867). En eftergifvande mor. Topelius Fält. 1: 107 (1851, 1854; i bild). S. Clason i Sv:s hist. IX. 1: 53 (1908).
2) (i sht i fackspr.) till EFTERGIVA 3 c: som (lätt) giver efter l. giver vika för tryck l. stöt o. d.; böjlig, mjuk, elastisk; stundom: formbar; jfr EFTERGIVEN 2. Strandberg Præs. i VetA 1764, s. 25 (i fråga om huden). Den lerartade sandsten hvari .. (de förstenade bladavtrycken) ligga, (har) varit mycket mjuk och eftergifvande då de inbäddades deruti. S. Nilsson i VetAH 1820, s. 116. När man skall bygga på en eftergifvande grund. Rothstein Byggn. 364 (1859). (I barnaåldern) äro kroppsdelarne mera eftergifvande. Sv. alm. 1881, s. 50.
Spoiler title
Spoiler content