EFTERGLANS äf3ter~glan2s, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till EFTER- 5 b, sannol. efter t. nachglanz; jfr d. efterglans, ävensom holl. naglans]
(i sht i högre stil) svagare glans l. skimmer som kvarstår, sedan den egentliga o. starkare glansen (av ngt) förbleknat l. sedan källan för densamma försvunnit; eg. o. bildl. Atterbom i Phosph. 1810, s. 272. Solen .. / Gick ned, och spridde, af sin purpurflamma, / Kring land och sjö, ännu en efterglans. Franzén Skald. 3: 392 (1829). Öfver hennes hvitnade hår låg efterglansen af ett förgånget tidehvarf. Topelius Fält. 5: 449 (1866, 1867). Dagens sista efterglans sken in genom .. fönstren i väster. Heidenstam Svenskarna 1: 275 (1908).
