SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERKOMMA äf3ter~kom2a, v. -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för öfr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr EFTERKOMST.
Etymologi
[fsv. äptirkoma; jfr d. efterkomme, mnl. achtercomen, ävensom mnt. o. holl. nakomen (mnl. nacomen), t. nachkommen]
— jfr KOMMA EFTER.
1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., mnl., ä. holl. o. t.] (numera knappast br. utom i p. pr.) (i rummet) komma efter (ngn l. ngt); stundom [jfr EFTER- 2 c] närmande sig bet.: förfölja. Wij (vilja) gå fram för åt, och läta tina hustru medh booskapenom sachta effterkomma. Tob. 11: 3 (Bib. 1541). Vagnen gick förut (gm det översvämmade området), och bärgade sig på sina höga hjul ..; men jag arme syndare, som efterkom (till häst), .. var mer än en gång i fara att spolas öfver bord. J. Wallenberg 215 (1771). En af dessa (ryttare)fick se den efterkommande fienden. Fryxell Ber. 3: 31 (1828). Det efterkommande vattnet (i flottningsrännan bidrager) till att skjuta fram stocken. Tekn. tidskr. 1880, s. 56.
2) [till EFTER- 8; jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., ä. holl. o. t.] (numera knappast br. utom i p. pr.) (i tiden) komma efter (ngn l. ngt); komma senare l. efteråt; sedan l. efteråt ske l. inträffa; även: efterträda; i p. pr. ofta: kommande, blivande, framtida. G. I:s reg. 3: 37 (1526). The som effterkomma, ärfwa offta vthaff Föräldrerna så wäl Odygden som Dygden. Schroderus Kon. förär. 37 a (1606). Alltijdh wärre som effterkommer .. (dvs.) Sällan bytes til bättring. Grubb 25 (1665). Detta Arket skal tiena til Förspråk för det öfriga, som efterkommer. Dalin Arg. 1: 4 (1732, 1754). (Befinnes) vid husesyn (avflyttande präst) hafva bygdt mer, än han i åhrlig bygnad bordt; niute therföre betalning af then, som efterkommer. BB 26: 2 (Lag 1734). Efterkommande ostindiefarare till tjenst. J. Wallenberg 241 (1771). Veckan, som efterkom. Dalin (1850; med uppgiften att Komma èfter är vanligare). Det är en känd sak, att den näst efterkommande generationen vanligen är oförmögen att se sin närmaste föregångare i riktig synvinkel. Nyblom i 3 SAH 13: 61 (1898). — särsk.
a) [jfr fsv. om larsmessone nest efterkommende] (†) i förb. (där, här) näst efterkommande(s), ställd efter det ord den bestämmer: nästkommande, närmast följande. Innan viij (dvs. 8) daga her nest epterkommendis. G. I:s reg. 1: 186 (1524). Thet skulle stånda i Säkerheet them emillan, in til S. Johannis Baptistæ Dagh ther näst effterkommandes. Tegel G. I 1: 47 (1622).
b) (†) med obj. Wåre käre Barn .. / The som osz effterkomma. Gyldenhielm Psalt. 269 (c. 1605, 1650).
c) [jfr EFTER- 9] närmande sig till l. övergående i bet.: komma ss. en följd l. bliva följden l. följa (av ngt). Till att förhindre förmodende och efftherkommendhe faarlighether och skade (av den engelska seglationen på Ryssland). G. I:s reg. 26: 471 (1556). Her Magist(ern) will att iag skall .. stå för alt det som effterkommer, om han wijger förbemählte Personer. Växiö domk. akt. 1679, nr 290. Törngrenska målet 151 (1801).
3) [till EFTER- 11 b] om utförandet av ngt som blivit en ålagt l. vartill man förpliktat sig o. d.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] rätta sig efter l. ställa sig till efterrättelse l. (åt)lyda l. hörsamma (ngns uttalade vilja, ett bud l. en befallning l. förordning o. d.); tillmötesgå l. villfara (en önskan l. begäran); hörsamma (en inbjudning); äv.: följa l. lyssna till (ett råd l. en anvisning). G. I:s reg. 14: 114 (1542). Är thet och mögeligit, at någor menniskie kan hålle och fulkombligen efterkomme och fulborde thenne Gudz helge Tijo Budhord? Carl IX Cat. E 2 b (1604). Iag wil och .. hwad mig uti mitt Embete blifwer pålagt, troligen efterkomma. Kyrkol. 22: 2 (1686; i prästeden). Gerna .. vill jag efterkomma Er begäran. Dalin Arg. 1: 233 (1733, 1754). Amiralerna efterkommo rådet. Fryxell Ber. 7: 276 (1838). Den som efterkommer Jesu anvisning, erhåller bekräftelse på hans löften. Thomander Pred. 2: 376 (1849). (Korpralen skall) tillse att gifna befallningar noga efterkommas. Tj.-regl. 1858, 1: 65. Det (var) ganska svårt att efterkomma kanslerns önskan. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXVII (1899).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br.) uppfylla l. fullgöra (ett löfte, sin skyldighet, vad man förpliktat l. förbundit sig till o. d.). G. I:s reg. 14: 50 (1542). Hans begäran .., thet honom måtte medhgifwas at effterkomma och fullborda sitt löffte. Schroderus Liv. 915 (1626). (När en dålig informator) hafwer satt (sin lärjunge) .. en lexo at läsa öfwer vtan til, menar han sig hafwa tilfyllest effterkommit sin skyldighet. Swedberg Ungd. 430 (1709). Höfdingarne .. skulle (nog) efterkomma sina förbindelser. Tekn. tidskr. 1872, s. 3. Konungen .. ansåg att Sverige .. hade gjort tillfyllest för att efterkomma sina förpligtelser. Carlson Hist. 5: 69 (1879).
c) (†) fullgöra l. utföra (ett uppdrag l. åliggande); sköta (en tjänst, ett ämbete). Opå thet man theste flijteligere .. thenne handell (dvs. avspärrningen av skeppsfarten på Narva) effterkomme och fulfölie schall. HSH 9: 52 (1562). Efterkomma sit kall och ämbete. Schroderus Sleidanus 12 (1610). J hafwen förmält uthi edert breff, det j edre bestellningar hafwen medh flijt effterkommit. Barckhusen Cotossichin 130 (1669).
d) (†) utföra (en avsikt l. ett uppsåt). Att wij sådant wårt upsåt efterkomme kunde. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 95 (i handl. fr. 1612). Tegel G. I 1: 62 (1622).
4) [jfr motsv. anv. i t., ävensom lat. assequi, fatta, förstå, begripa] (†) fatta, förstå, begripa? (G. I) war ett högre lius, än the kunde medh någre tankar effterkomme. Svart Ähr. 70 (1560).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. t.] (†) upphjälpa l. ersätta (en liden skada l. förlust, omkostnader o. d.); i sht i uttr. efterkomma sin skada. G. I:s reg. 15: 324 (1543). Haffwe wij .. gunsteligen efftherlåtidt att för(skriv)ne wåre Vndersåther same Tegelladhe på någre årr, och synnerligenn så lenge (dvs. till dess att) the haffwe efftherkommidt then bekostning, som ther vpå gongin och wend är, frij niuthe och brucke måge. Därs. 18: 395 (1547). L. Petri Chr. pina D 1 a (1572). Så offta man hafwer meent, at the hafwa aldeles leghat vnder .., så hafwa the alment åter på en stackot tijdh vphulpit sigh, och igenom Mandom och försichtigheet sin skadha effterkommit. Schroderus Liv. 319 (1626).
Spoiler title
Spoiler content