EFTERKÖRA, bl. ngn gg i p. pr. efterkörande äf3ter~ɟö2rande l. ~ɟœ2r-, särsk. i förb. komma efterkörande.
köra (bak)efter. Inga efterkörande anhöriga förekommo vid den likprocessionen. Soc.-dem. 1891, nr 154, s. 3. — i bild. Ner som nakotta sanningen kommer med oxarnas (felaktigt för -na) effterkiörendes (dvs. så småningom kryper fram), pleger .. ingen ärlige folchs retferdige ret .. förkrencht bliffva. Vg. fornm. tidskr. II. 6—7: 115 (i handl. fr. 1587). — jfr KÖRA EFTER.
