EFTERLIGGA äf3ter~lig2a, v. -er, -låg, -lågo, -legat. jfr EFTERLIGGARE.
Etymologi
[fsv. äptirliggia, av äptir (jfr EFTER- 5) o. liggia (se LIGGA); jfr ä. d. efterligge]
(numera nästan bl. i p. pr.)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (föga br.) ligga kvar (ngnstädes). (Genom skärm på lieskaftet förekommes) att något uti slaget efterligger. LBÄ 44—50: 285 (1801). En efterliggande timmerskat (ute i skogen). Skogvaktaren 1892, s. 76.
2) (mindre br.) om arbete: vara outfört (l. fördröjt l. försummat), icke hava medhunnits (inom beräknad l. däråt anslagen tid); jfr LIGGA EFTER. Han hade efterliggande arbete för sin tjenst. Snellman Fyra gift. 1: 105 (1842). Hafva mycket arbete, som efterligger. Dalin (1850; med uppgiften att ordet i sht brukas, nästan adjektiviskt, i p. pr.). När de efterliggande målen blifvit afdömda. Carlson Hist. 4: 153 (1875). Efterliggande betalningar. Wenström o. Harlock (1904).
