publicerad: 1918
EFTERLUPEN äf3ter~lɯ2pen, p. adj.; -pet, -pne, -pna.
Etymologi
som folk löper l. springer efter (för att få höra l. se honom); särsk. [jfr fr. un prédicateur très couru] (numera mindre br.) om predikant l. (andlig) talare som kommit i ropet. Äfterlupen, adj. Efterfölgd. Schultze Ordb. 2824 (c. 1755). (Den) fordom efterlupne predikanten Börjeson. C. F. Dahlgren (1825) hos Thomander Tankar o. löj. 137. En efterlupen predikant. Dalin (1850). Auerbach (1908).
Spoiler title
Spoiler content