SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
EFTERLUPEN äf3ter~lɯ2pen, p. adj.; -pet, -pne, -pna.
Etymologi
[eg. p. pf. till EFTERLÖPA (se d. o. 2) o. LÖPA EFTER]
som folk löper l. springer efter (för att få höra l. se honom); särsk. [jfr fr. un prédicateur très couru] (numera mindre br.) om predikant l. (andlig) talare som kommit i ropet. Äfterlupen, adj. Efterfölgd. Schultze Ordb. 2824 (c. 1755). (Den) fordom efterlupne predikanten Börjeson. C. F. Dahlgren (1825) hos Thomander Tankar o. löj. 137. En efterlupen predikant. Dalin (1850). Auerbach (1908).
Spoiler title
Spoiler content