1) [efter t. nachläufer; jfr motsv. anv. i holl.] (föga br.) efterföljare; anhängare, medlöpare. Politiska efterlöpare utan egna åsikter. Dähnert(1746). Schultze Ordb. 2824(c. 1755).
2) [till EFTERLÖPA 1; jfr motsv. anv. i t.] i biljardspel: spelboll som medelst s. k. överstöt bringas att efter sammanträffandet med en annan boll följa efter denna; äv. om dylik stöt. Wilson Spelb. 68(1888). 2 NF 3: 380(1904). Klint(1906).
