EFTERMINNE, n.; best. -et; pl. -n.
Etymologi
[till EFTER- 5; jfr d. efterminde, ävensom holl. nagedachtenis o. ä. t. nachgedächtniss]
(†) kvarlevande minne (av ngn l. ngt); särsk. minne som ngn lämnar efter sig åt eftervärlden, eftermäle. Börk Darius 1185 (1688). Gustav Adolph .. (har) i historien ett herligit loford, och efterminne. Sahlstedt Hofart. 52 (1720). Äran blott älskar han, — / Efterminnet! Atterbom Vitt. hist. 194 (1845).
