EFTERPRÖVA äf3ter~prø2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[till EFTER- 8 c; jfr t. nachprüfen; tidigast uppvisat ss. vbalsbst. -NING]
(i sht ss. vbalsbst. -ning) företaga l. verkställa en senare, kontrollerande l. kompletterande prövning av (ngt l. ngn); i sht i fråga om examina. Universitetet (kunde i Tyskland på 1700-talet) äfven fordra af de med mogenhetsbetyg försedda en efterpröfning. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 241 (1899). Adolf Jost (har) .. gjort en efterpröfning af Ebbinghaus' resultat (rörande den mest ekonomiska repetitionsmetoden). Herrlin Minnet 343 (1909). Man (är) .. för närvarande .. sysselsatt med att efterpröva (Maximows) .. resultat. Å. Åkerman i Bot. notiser 1913, s. 41. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, (officiell) benämning på kompletterande examen i ett l. flera ämnen som en fil. kand., fil. mag. l. fil. lic. enl. examensstadgorna av år 1891 och år 1907 är berättigad att efter fordringarna för resp. examen undergå för att därigm vinna ökad kompetens. Genom efterpröfning erhållet betyg medför samma rättigheter, som om det erhållits i den examen, efter hvars fordringar efterpröfningen egt rum. SFS 1891, nr 13, s. 10. Tegnér Lunds univ. 57 (1897). SFS 1907, nr 93, s. 9.
