publicerad: 1918
EFTERSKÄNKA äf3ter~ʃäŋ2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Dalin (1850), Klint (1906)).
Etymologi
— jfr SKÄNKA EFTER.
1) avstå från kravet på, icke utkräva (en fordran l. rättighet l. förmån o. d., skatt l. avgift, prestation, hämnd l. straff m. m.), slå av, avskriva (en fordran o. d.); jfr EFTERGIVA 1, EFTERLÅTA 3. Han efterskänkte 25 procent av min skuld. Schönberg Bref 3: 150 (1778). Min enskilta rätt, den jag alltför väl kunnat efterskänka. Wallmark Resa 76 (1819). Om vi efterskänke eder straffet. Kolmodin Liv. 3: 62 (1832). Konung Johan efterskänker allt hvad han i Vadstena-fördraget hade fordrat och vunnit. Svedelius i SAH 46: 183 (1870). Grundskatternas efterskänkande. De Geer Minnen 2: 148 (1892). Du, målare, .. bör .. ständigt vara beredd att afteckna allt, hvad du gör efter naturen, och efterskänk inga studier. Sirén Da Vinci 444 (1911; ur Da Vincis målarbok). — särsk.
a) (†) med obj. uttryckt gm en inf. Vi efterskänka att sätta honom på prof. Crusenstolpe Mor. 6: 557 (1844).
b) (numera knappast br.) i allmännare anv.: avstå från, uppgiva; bortse från, lämna därhän. Hur kan jag efterskänka / Mitt hopp om sjelfbestånd ..? Remmer Theat. 2: 47 (1815). Vi (kunna) efterskänka afseendet på (ett visst förhållande). Wikner Tidsex. 176 (1888).
2) (numera bl. i högre stil) tillgiva, förlåta (ngn ngt); jfr EFTERGIVA 2. Väl dem, .. / Som älskat mycket, fastän de felat! / Dem varder mycket ock efterskänkt. Wallin Vitt. 1: 55 (1839). Herr L-ms ensidighet i omdömen må vara honom efterskänkt. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 173. Thomander Pred. 1: 158 (1849).
Spoiler title
Spoiler content